I våras riskerade Katrin Y Euw att tvingas lämna landet när hon varslades om uppsägning. Men hon fick jobba kvar och är hoppfull inför framtiden.
Våren 2020 var fruktansvärd för Katrin Y Euw och hennes familj. Både hon och hennes man är arbetskraftsinvandrare, och i mars varslades båda från sina anställningar som frukostkockar på Clarion hotel Sign i Stockholm. När Hotellrevyn pratade med henne var hon uppgiven.
– Det var en fruktansvärt jobbig tid. Hemskt. Stressigt, säger Katrin.
Paret hade fem månader på sig att hitta nya jobb, annars skulle hela familjen bli tvungen att lämna landet.
Och de var långt ifrån ensamma. Mängder av arbetskraftsinvandrare i hotell- och restaurangbranschen var i samma situtation. Bara på Katrins arbetsplats fanns många.
– Många tvingades sluta, en del har fått lämna landet, säger hon.
För Katrins del löste det sig. Hennes arbetsgivare ordnade så att hennes varsel aldrig blev verklighet. I stället för att laga frukost jobbar hon i dag med att göra sushi och bowls till hotellets spa. Katrin säger att det var som en sten som föll från bröstet när hon fick beskedet.
– Det var väldigt skönt, en enorm lättnad. Jag uppskattar det väldigt mycket, det som mina chefer har gjort för mig.
Det här har varit ett galet år.
Hennes man arbetar också på hotellet igen, men har inte fått tillbaka sin tjänst. Så familjens framtid i landet hänger i nuläget på Katrins anställning. Hon är hoppfull inför framtiden, men säger samtidigt att hösten varit väldigt lugn.
– Det är inte så mycket gäster just nu och december brukar vara lugn även vanligtvis. Det är inte bra för ekonomin.
Hon sammanfattar:
– Det här har varit ett galet år. Låt oss hoppas att det snart är över.
