När coronapandemin ställde allt på ända för hotell- och restaurangbranschen var det de med otrygga anställningar som först stod utan arbete. En av dem var Elin Achilles i Göteborg, som efter månader av jobbjakt lyckats hitta en tjänst.
Publicerad 24 augusti 2020
Elin Achilles hittade ett jobb till slut, efter många månader med oro. Foto: Anna-Lena Lundqvist
I åtta år hade Elin Achilles jobbat på Ullevi och Liseberg. Aldrig med fast anställning, alltid med tillräckligt många timmar varje vecka för att kunna försörja sig och sin dotter. Men den här våren blev inte som vanligt.
– Ullevi brukar dra i gång i mars, men det blev bara avbok på avbok.
De gjorde inget fel, det fanns bara inget jobb att utföra.
/blockquote>
Länge stod hoppet till att i alla fall Liseberg skulle kunna öppna, om än senare än normalt. Men så blev det som bekant inte.
– Det skär i mitt hjärta. Ullevi och Liseberg är de bästa arbetsplatser jag haft. Kollegorna träffade jag mer än min familj, så de blev min familj. Och jag hade de bästa cheferna. De gjorde
inget fel, det fanns bara inget jobb att utföra, berättar Elin.
Det blev många månader av oro. Branschen var punkterad, och fler än Elin sökte desperat efter jobb.
– Att inte veta hur man ska klara sig var skittufft. Jag var ledsen varje kväll. Och jag var ensam med min dotter. Samtidigt fick jag så många utsträckta händer. Det har förändrat min syn
på människor.
Elin Achilles och dotterna Svea. Elin testade att jobba i äldreomsorgen, men arbetstiderna funkade inte med livet som ensamstående mamma.
Här varslades flest
Antalet varsel i de fem mest drabbade branscherna (mars–juli)
Hotell och restaurang: 18 624
Uthyrning, resetjänster m. fl: 13 567
Tillverkning: 12 994
Transport: 11 242
Handel: 9 264
Källa: Arbetsförmedlingen
Elin hade ändå tur säger hon. Hon har alltid varit med i både fack och a-kassa. Ingen vet ju vad som kan hända.
– Tänk bara på allt som hänt det senaste halvåret. Jag säger till alla vänner och kollegor att gå med. Facket och a-kassan är verkligen viktigt. Då har man åtminstone någon form av trygghet.
Elin berättar om alla jobb hon sökt. Hon, som hoppade av skolan när hon var 18 och har jobbat i restaurangbranschen sedan dess, och aldrig varit arbetslös.
– Ordet förnedrande är fel att använda, men jag har ju jobbat i snart 15 år. Det här har fått mig att växa upp lite.
Hon testade att jobba i äldreomsorgen, men arbetstiderna funkade inte med livet som ensamstående mamma.
Jag är så tacksam att jag har fått den här chansen.
När vi hörs i början av augusti har vinden äntligen vänt. Dagen innan gjorde Elin första dagen på sitt nya jobb – en restaurang i Mölndal. Hon jobbar som servitris på luncherna: måndag till fredag, 10 till 16.
– Jag svävar bara just nu. I går hade vi en bra servering, och i dag har jag sån träningsvärk att jag knappt kan gå. Det är så jävla skönt! Jag är så tacksam att jag har fått den här chansen. Jag längtar efter att räkna steg på stegräknaren.
