I mars meddelade Scandic att de varslar halva personalstyrkan. Sedan dess har HRF:aren Marianne Sundelius jobbat dag och natt med fackliga frågor.
Marianne Sundelius minns när hon insåg att corona skulle bli ett stort problem.
– Det var när min chef plockade bort mig från min kökstjänst för att jag behövde jobba heltid fackligt.
Marianne Sundelius är ordförande i Scandics samråd och EWC samt HRF:s personalrepresentant i Scandics bolagsstyrelse.
Sedan början av mars har hennes telefon »gått bananas«. Det är bolagsstyrelsen, medlemmar, HRF:s förbundskontor, Scandics huvudkontor.
– Jag har haft jour 24-7. Det kan börja ringa klockan ett på natten, då är det nattportiererna. Batteriet laddar ur fyra gånger om dagen.
Våren var tuff. De som inte hade tillsvidareanställningar försvann i princip över en natt.
I början av sommaren anade man en ljusning. Restaurangerna öppnade igen, eftersom gästerna krävde det. Det var till och med svårt att få tag på personal. Många hade hunnit börja jobba inom vården, som skrek efter folk.
– Sedan vecka 44 kom restriktionerna i Stockholm. Pang sade det så började avbokningarna komma. Vi som älskar den här branschen och verkligen vill vara kvar känner en oro.
Det tar hårt, berättar hon, att prata med medlemmar som inte vet om de kan klara sin försörjning. Särskilt när det finns barn som kommer i kläm.
Scandic har gått från 7 000 anställda till mindre än hälften, det mest dramatiska som Marianne upplevt under sin tid på Scandic.
Men personligen har det varit ett skiftande år.
– Visst är det väldigt jobbigt. Men jag har också lärt mig så otroligt mycket. Scandics ledning tillsammans med HRF har gjort allt för att rädda kvar jobb under pandemin. Vi har verkligen krokat arm i den här svåra situationen.