Plexiglas framför kassan och avspärrade bord. På Starbucks vänjer Natalie Klasson och Susan Pettersson kunderna vid nya vanor.
Stockholms centralstation har en ny, lite långsammare rytm. Några restauranger har stängt, många öppnar senare och stänger tidigare. Natalie Klasson och Susan Pettersson arbetar på Starbucks i Centralhallen. Här har det varit öppet under hela pandemin. På golvet finns avståndsmarkeringar. Sittplatser har klisterlappar för att markera att de inte ska användas.
– Varför har ni spärrat av den bästa platsen, undrar en gäst och pekar på ett litet bord vid väggen.
Natalie förklarar att bara den ena platsen vid bordet är avstängd och håller med om att skyltningen kan vara lite otydlig.
– Men när folk satt sig fel och vi säger till tar de det oftast med humor, »oj, vi kan tydligen inte läsa«.
Många gäster har favoritplatser.
– De tror att det bara är vid väggplatserna som de kan ladda mobiler och datorer. Då får vi visa att det finns andra uttag också, även om de inte syns lika bra under sofforna, berättar Susan.
En del är lite besvikna över att inte få sina vanliga porslinskoppar och blir förvånade när de inte längre kan betala med kontanter. Men de förstår när de hör att det är av smittskyddsskäl.
Framför kassan hänger sedan i somras ett skyddande plexiglas.
– Det kan vara svårt att höra vad gästerna säger ibland, men plexiglaset finns där både för deras och vår skull, säger Natalie.
Efter varje kund torkar de av bord och sittplats. Inte bara med antibakteriellt medel utan också med fettlösande. De har alltid jobbat med att det ska vara rent och snyggt, men nu är det extra viktigt.
– Handspriten är ett måste. Vi har en för oss och en för gästerna. Och vi arbetar med handskar hela tiden, säger Natalie.
Allt spritande och fukten i handskarna påverkar huden. Både Natalie och Susan har fått problem. Natalie har eksem, något hon aldrig haft förut.
Så har jobbet förändrats
- Ryckigare schema.
- Lägre bemanning.
- Handsprit, handsprit, handsprit.
- Arbete med handskar.
- Engångsmuggar i stället för porslinsmuggar.
Före covid arbetade Natalie på Upper Crust, mittemot Starbucks. När det stängde flyttades hon till Ritazza och sedan vidare till Starbucks som började få ganska gott om gäster.
Under pandemin har arbetspassen blivit längre och schemat ryckigare.
– Den här veckan stänger jag fredag och sedan har jag långpass i helgen, elva timmar med rast. Försäljningen har gått upp, men vi har inte extrapersonal som vi kan kalla in. Jag hoppar in för jag vill inte ställa till det för kollegorna.
Det är ingen på Starbucks som är permitterad längre, men eftersom arbetsgivaren SSP har andra enheter där personal fortfarande är det får de inte ta in extra.
Susan Pettersson har varit på Starbucks under hela pandemin.
– I mars och april kunde det komma en eller två personer i timmen. Nu är det bättre, även om det är lite för oss, säger hon.
Men det kan fortfarande bli överfullt, när tågen trasslar. Eftersom de har minimibemanning kan det blir stressigt och med färre sittplatser blir det fortare fullsatt.
– Gästerna kan välja mellan att ta take-away och att leta rätt på ett ställe som fortfarande har plats.