”Jag både kör och gör catering!”

Anne-Marie Tibblin har två superkrafter: smörgåstårta och lokalsinne. En perfekt kombo i jobbet där hon både lagar och kör ut catering.

För snart 46 år sedan började Anne-Marie Tibblin på sitt första jobb, restaurang Lugna gatan i Västerås. Här arbetar hon fortfarande kvar.
Gästerna kommer mest från ABB och de andra företagen i närheten, men under pandemin har de blivit färre.

Arbets­styrkan har minskat från tolv till sex personer. Anne-Marie brukar köra ut catering flera gånger om dagen, nu blir det mer sällan.
I stället blir det mer jobb i kök och matsal.
Minns du hur det var när du började?
– Jag var 16 år, kom direkt från skolan och var lite blyg. Man skulle ut och jobba och tjäna pengar för att kunna betala för sig hemma. Sedan flyttade jag hemifrån och behövde pengar till hyran. Jag tycker att jag har ett roligt jobb.
Nu har jag varit här längst av alla. Det har varit många olika ägare men för oss på golvet har det inte varit någon större skillnad.

Vad har fått dig att stanna kvar?
– Det är roligt och ett bra ställe att utvecklas på. Man har lite fria händer och kan hitta på och testa saker. Hotell- och restaurangbranschen behöver inte vara den genomfartsled som många unga ser den som.

Vi får beröm för våra smörgåstårtor, där har jag också en liten nisch.

Hur kom det sig att du började köra ut mat?
– Förut hade vi en inhyrd firma som gjorde det. Sedan kom de på att »Anne-Marie har ju bra lokalsinne«. Jag hittar överallt och om någon frågade mig kunde jag alltid tala om snabbaste vägen. Jag tycker sådant är roligt, det har blivit lite en nisch.
Jag åker mest runt till företagen i området, ibland ner på stan. Folk vill ha matlådor med dagens eller kaffe och smörgås.
Det brukar vara en del hemleveranser också, till studentfester och folk som fyller jämnt.
Jag både kör och gör catering! Vi får beröm för våra smörgåstårtor, där har jag också en liten nisch.

Vad har du för knep för en lyckad smörgåstårta?
– Det talar jag inte om, det är min lilla hemlis! Man ska ju ha något att vara bra på.

Vad fick dig att bli engagerad i facket?
– Det var en facktant som gick runt till alla i stan. Sedan hade jag med mig det hemifrån också, att man skulle vara med i facket och a-kassan för att ha lite skydd. Jag gick kurs och blev vald till förtroendeman som det hette då. I dag ska jag löneförhandla för mig och mina kompisar. Jag har sett till att alla är med i facket och vi har ett bra samarbete med arbetsgivaren.

Har ditt jobb förändrats under pandemin?
– Ja, jag är dörrvakt när industri­gymnasiet kommer och äter. Jag står och bromsar dem så att det är max femton personer vid buffén.
Jag ser också till att det inte är fler än fyra personer vid borden. En annan förändring är att vi inte längre har tillsvidareanställning, vi har bara jobb till i juli. Men nu med vaccinet hoppas jag att det ordnar sig.
Vi har gått från 900 till 100 gäster, eftersom gymnasieeleverna också är hemma just nu. Det är ingen catering till fester. Men det kommer in beställningar på smörgåstårta till arbetsplatserna i alla fall. Då gör vi den i portionsbitar, så att folk inte ska behöva ta från samma.