Vaktmästare i sagornas värld

I Villa Villekulla är en elkontakt trasig, Katlas huvud har hakat upp sig och hemma hos Emil droppar en kran. Men vaktmästare Håkan Liljefors fixar allt. – Astrid Lindgrens värld är inte en vanlig arbetsplats, det är liksom en livsstil för oss som jobbar här året runt, säger han.

Arbetsplatsen är stor som 22 fotbollsplaner och sträcker sig från Söderhavet, via Bullerbyn och Nils Karlsson Pysslings hus, ända till Törnrosdalen. Under högsäsong kan det komma över 10 000 besökare per dag till parken, lika många som invånarna i centrala Vimmerby.
– Astrid Lindgrens värld är inte en vanlig arbetsplats, det är liksom en livsstil för oss som jobbar här året runt. Egentligen är det som att ha tre olika jobb: före, under och efter säsong, säger Håkan Liljefors, som varit vaktmästare här sedan 2001.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
– Det finns ingen vanlig dag! Det var länge sedan jag slutade försöka planera en arbetsdag, för det går inte. Folk ringer hela tiden och vill ha saker gjorda. Jag får ta dagen som den kommer. Men visst har jag saker som jag måste planera in, som att sätta på sommarvattnet på våren eller att kolla brandlarmet innan parken öppnar för säsongen. Nu har jag jobbat länge, så jag känner själv att jag har ganska stor koll på parken – jag vet var huvudavstängningen på vattnet sitter och sådana saker. Jag känner mig hemma här!

Vad är roligast med ditt jobb?
– Det mesta är jättebra, jag har så trevliga arbetskamrater. När jag började var vi sju fast anställda, nu är vi nästan femtio. Jag gillar att man får bestämma mycket själv, jag styr och ställer och prioriterar. Det är ett fritt jobb.
Och vad är tråkigast?
– Tråkigast? Alltså, njaee, jag tycker inte att det finns något som är tråkigt. Om vi ska sitta inomhus en dag och gå igenom något så får man bara se det som en arbetsuppgift. Det går åt så mycket energi att tycka illa om något.

Hur är det att vara fast anställd när så många är säsongsanställda?
– Man får vara lite av ambassadör för företaget när de nyanställda kommer. På vår avdelning har vi 17 sommarjobbare i år. Jag försöker ha stenkoll på dem, många är unga och har sitt första jobb. Så här i början har vi introduktionsdagar och då försöker jag känna av vibbarna i gruppen. I år gick jag igenom skydd och säkerhet med dem. Alla måste veta vad de ska göra om automatlarmet går, eller om de ska öppna för ambulansen. Det passar bra med mitt uppdrag som skyddsombud också.
Hur fungerar arbetsmiljöarbetet?
– Jag har bara varit skyddsombud i ett år, innan fanns det inte något. Vi hade en olycka tidigare, en tjej som klämde fingret när hon klöv ved och blev stelopererad. Då fick vi upp ögonen för arbetsmiljön och kom på att vi borde ha ett skyddsombud.
Är det många tillbud eller olyckor med så mycket folk?
– Nej, det händer inte så mycket. Arbetsmiljömässigt är det ganska bra, tycker jag. Skådespelarna gör egna skyddsronder och rapporterar till oss. Här på parkavdelningen har vi de farligaste maskinerna, men det finns rutiner för hur vi jobbar. Vi har också gjort en pärm för alla arbetsledare så de ska veta hur de ska jobba med de unga så att det blir bra.

Vad gör du när parken är stängd?
– Först går luften ur en lite, när säsongen är slut. Men sedan är det full fart. Det är saker som ska ställas i ordning för höstmarknaden, och så är lekparken öppen under veckorna. På vintern står vi inne i verkstaden och lagar och målar staket, till exempel. Det är så mycket som händer hela tiden. Förra året öppnade vi en ny del av parken – Bröderna Lejonhjärta med Törnrosdalen och Körsbärsdalen – och så var det en ny personalbyggnad. Då var det mycket som skulle ställas i ordning och fixas. Sedan när parken öppnar finns ingen tid för sådant som inte är akut, då blir det bara brandkårsutryckningar.