Ny styrka efter rånen

Fem rån på tre år. Det har fått Rasta Arboga att storsatsa på säkerhet. Men det är sammanhållningen hos jobbarkompisarna som betyder mest, säger nyblivna skyddsombudet Jonna Ljunggren.

Rasta Arboga är en trivsam vägkrog, där lastbilschaufförer och lokala stammisar småpratar med personalen och lassar tallrikarna fulla med husman.
Men det är också en utsatt arbetsplats i en utsatt bransch. Rån toppar statistiken för olyckstillbud på restauranger, och Rastas läge vid E20-rondellen ger många möjliga flyktvägar. Arbetsplatsen har drabbats av rånare fem gånger. Det har varit grova rån, med pistol och kniv.

Sju anställda har rånats. Alla utom en arbetar kvar. Skyddsombudet Jonna Ljunggren tror att det kan vara lättare att jobba med dem som vet vad som har hänt.
– Vi stöttar varandra, håller varandras händer, säger Jonna Ljunggren.
Även stammisarna har engagerat sig, berättar Sara Karjalainen som jobbade under två av rånen.
– Lastbilschaufförerna har gått ut via Facebook och sagt att man ska vara uppmärksam här. Det känns ju bra, eftersom de är här så mycket.

Vid det senaste rånet hoppade två män med pistol över disken.
– Jag stod bakom i köket och hörde en smäll och att någon började skrika. Vi gick fram och gjorde som de sa.
Rånarna drog med Sara och hennes kollega runt i lokalerna på jakt efter pengar.
– Eftersom det var andra gången för både mig och kollegan visste vi vad vi skulle göra. Vi ­visade vad vi kunde göra och vad vi inte kom åt.

Det fanns ett vittne, men fallet är nedlagt av polisen. Det är alla rånen utom ett. Den gången var det en drogpåverkad man som efteråt satte sig på vägen och räknade pengarna.
Efter det första rånet i oktober 2014 höjdes säkerheten. Larm och övervakningskameror sattes upp på fler ställen än tidigare. De skaffade magnetiska lås till dörrarna så att kunderna fick ringa på efter klockan 18.

Men sommaren 2015 hände det igen. Åtgärderna räckte inte, säger anläggnings­chefen Jack Jansson.
– Man blir ju ledsen och lite efterklok.
Jack Jansson tog kontakt med Arbetsmiljöverket och Hotell- och restaurangfacket.
– Arbetsmiljöverket verkade nöjda med det vi gjorde, men facket ville att vi skulle göra mer. I dag är jag tacksam för det, säger han.
Alejandro Quezada, ombudsman och regionalt skyddsombud på HRF, kunde bistå med en handlingsplan, men ville själv veta mer om hur man förebygger rån.
– Jag tog hjälp av skyddsombud i andra branscher, transport och handel, som har mycket erfarenhet av hot och våld, berättar Alejandro Quezada.

Ett av förslagen var att ta in en säkerhetsexpert som gick igenom hela arbetsplatsen. De fick råd om att minimera kontanthanteringen, förbättra belysningen och såga ner träd för att förbättra sikten. Det mesta är genomfört, fast just träden står kvar än så länge.
Under ett arbetsplatsmöte bestämde de också att under en period stänga klockan 21 i stället för vid midnatt.
Kontanter förekommer knappt och när de gör det används en Cashguard där man matar in pengar som hämtas på oregelbundna tider av vaktbolaget.
De som spelar på Jack Vegas-maskinerna har vant sig vid att det bara är mindre summor de kan hämta ut och då tidigt på dagen.

Under en period saknades lokal polis i Arboga. Nu finns det polis igen, som går att nå på ett direktnummer och som ibland kommer förbi.
Restaurangen och butiken ligger i skilda byggnader. I dag jobbar Lydia Fredlund inne i butiken. Hon har också blivit rånad.
– Efter det ville jag inte jobba kväll, så nu är jag bara dagtid i butiken och i restaurangen. Där är man alltid två, berättar Lydia Fredlund.

De som jobbar i restaurangen ser till att gå över till butiken ibland, plocka upp varor eller ta över kassan en stund. Det bästa vore om butik och restaurang satt ihop, säger Jack Jansson.
– Men nu ser det tyvärr inte ut så hos oss.

Personal som har blivit rånad har fått möjlighet att träffa en psykolog. Efter första rånet tyckte Sara Karjalainen inte att det behövdes.
– Men nästa gång slog det till. Jag mådde inte bra. Dels var det andra gången, dels var rånet grövre. Det var bra att gå och prata.
Hon har haft fint stöd av sin chef.
– Om han har sett att jag inte mått bra har han tagit mig åt sidan och pratat. Han har också ställt upp och ändrat schemat. Om jag inte har velat jobba en dag så har Jack ordnat det.

En sidovinst för arbetsplatsen är att Jonna Ljunggren har utsetts till skyddsombud.
Hon har haft samtal med alla för att stämma av läget, inte bara om rånet utan om arbetsmiljön i stort.
– Jag skulle vilja säga till andra som utsatts att det inte är slutet att bli rånad. Samarbetet och stämningen hos oss har blivit bättre efter det som hänt, säger Jonna Ljunggren.
Sara Karjalainen håller med:
– Det låter lite dumt att säga det, men vi har kommit varandra närmare, säger hon.

Det har varit viktigt att kunna prata på arbetsplatsen. De har bearbetat händelserna tillsammans.
– Gruppen tar hand om varandra fantastiskt bra. Det går inte att sätta något pris på det, säger Jack Jansson.
När det har kommit in nya i personalen visar de säkerhetsrutinerna.
– Jag tar lite extra ansvar. Det har ju hänt mig, säger Sara Karjalainen.

Det gäller för övrigt inte bara de nya, säger Jonna Ljunggren.
– Sara har ju berättat för oss också, hur hon reagerade före och efter och hur man ska göra om man råkar ut för ett rån.
Nu ser arbetsgruppen framåt. De hoppas kunna gå tillbaka till de gamla öppettiderna. Kanske kan hotelldelen byggas ut. Det fanns planer på det. Men efter rånen satsades resurserna på säkerhetsarbetet i stället.

En utbyggnad skulle vara bra, eftersom fler gäster leder till större trygghet, säger Jonna.
– Vi får hitta på sätt att locka hotellgästerna till restaurangen, så att de inte bara är på rummen. En till tv så att de kan kolla på sport. Pub-kvällar kanske. För gemenskap med människor ger automatiskt trygghet.