Anna Hjortheden på restaurang Sturehof är utsedd till Årets skyddsombud 2019. Bakom utmärkelsen står LO-distriktet i Stockholms län.
Grattis, vad betyder det att utses till Årets skyddsombud?
– Tack! Jag blir väldigt glad. Sedan tänker jag att ett sådant här pris får man inte ensam. Jag kunde inte ha fått det om jag inte haft vår klubb bakom mig, utan den hade det känts ensamt. Det är också roligt att Hotell- och restaurang som är ett relativt litet förbund uppmärksammas, att vi också jobbar hårt där ute.
Varför har du fått priset?
– Det är inte en specifik händelse, utan hela arbetsmiljöarbetet på Sturehof. Ibland känner man att vi har väl inte gjort så mycket, sedan när vi ska skriva årsberättelse och tittar i protokollen ser man att oj, vad mycket det var.
Har du några frågor som du tycker är extra viktiga?
– Det kan jag inte säga. Allt från halkremsor som saknas i trappan till dåligt ledarskap är viktigt. Jag tar tag i allt på samma sätt, på en gång, nu! Och ändå kan jag tycka att det tar lång tid. Men det är mycket som har blivit bättre de senaste åren.
Kan du berätta om några förbättringar?
– De kommer och halkbehandlar golven i köket två gånger om året. Ljudmiljön har blivit bättre. Vi gick med decibelmätare för ljudnivån störde både oss och gästerna. Sedan bestämdes det att det skulle bli nytt tak i matsalen, men de hade glömt baren där det var värst så det fick jag påpeka. Mycket i skyddsombudsarbetet handlar om att man är med och bevakar att arbetsgivaren inte missar något. Efteråt trodde vi att det inte var fullt i matsalen, för vi var inte så stressade. Men det var ljudnivån som hade gått ner.
Den psykosociala arbetsmiljön har också blivit bättre, till exempel när det gäller hur vi hanterar sexuella trakasserier. Nu vet vi konkret vad det betyder att ha nolltolerans. När en gäst tog en nisse på rumpan gick hon till hovmästaren som kunde säga till gästen att det var dags att gå hem.
Om priset
Har du några tips till skyddsombud som är nya i rollen?
– Kanske att man ska gå in med ett bra tonläge för att få arbetsgivaren att förstå att vi gör det här tillsammans och att det är win-win. Vi får en arbetsplats som vi vill stanna på och arbetsgivaren slipper att rekrytera nya. Har man en god ton och försöker få med arbetsgivaren på tåget går det bättre. Sedan finns det förstås arbetsgivare som inte vill hoppa på det där tåget. Då får man ta till andra åtgärder, kontakta Arbetsmiljöverket till exempel.
Ett annat tips är att inse att en del saker kan och ska ordnas på en gång, andra behöver ta tid. Har man en vaktmästare kan halkremsorna komma upp samma dag. Handlar det om attityder och ledarskap kan det ta längre tid.
