Storspelarna på Sommarland

På Skara Sommarland är alla anställda artister. Även en regntrist dag ska besökarna mötas av leenden och bjudas på en riktig show. Men det är oftast inget problem -- barnen, arbetskompisarna och stämningen gör halva jobbet.

Doften av sockervadd, popcorn och förväntan ligger i luften redan när Skara Sommarland slår upp portarna för dagen. Inte ens det envisa regnet kan dämpa upprymdheten hos de knappt meterhöga gästerna som rusar in.
En av de första personerna de möter är My Waern-Persson, som jobbar sin första säsong i ett av tombolastånden.
– Det är skitroligt! Allt folk, alla barn särskilt. Det är så socialt.
För My är jobbet en barndomsdröm som gick i uppfyllelse.
– När jag var liten bodde vi granne med Sommarland och då tänkte jag att en dag ska jag också jobba där. Alla som jobbade här var så stora och coola, säger hon och ler.
Ett par galonklädda pojkar springer fram och frågar vad de kan vinna. My ler och pekar på de stora gosedjuren. Pojkarna går vidare till choklad­tombolan.
– Jag älskar att jobba med barn. För det mesta är de glada och man får bra respons. Ibland händer det att någon blir ledsen för att de inte vinner. Då får man trösta lite.
My vinkar åt en kollega som går förbi. Hon tycker att den sociala gemenskapen bland personalen är fantastisk. Hon har redan fått massor av nya kompisar.
– Alla är så sociala och öppna. Jag trodde inte att det skulle vara riktigt så.    

En bit bort, i berg- och dalbanan Gruvbanan, jobbar mer rutinerade David Berggren och Hanna Eriksson. Det är Davids femte säsong och Hannas tredje.
– Jag kommer tillbaka för att det är så ­roligt att träffa gästerna, säger David med ett stort leende.
Han är förare. På tre tv-skärmar i en liten hytt följer han tåget genom tunnlarna. Hanna sköter på- och avsläpp och ser till att alla är ordentligt fastspända i vagnarna.
– Det är jättekul att jobba med barn på det här sättet. Och alla kollegorna är jätte­trevliga.
Hanna hade egentligen tänkt göra något annat denna sommar, men eftersom jobbet fanns ledigt så tackade hon ja.
– Men i år ska jag nog vara lite ledig.
Bakom Hanna dundrar vagnarna in, men eftersom det inte är någon kö frågar David om de vill ta en tur till:
– Alla som inte vill åka en gång till räcker upp en hand.
Frånvaron av uppräckta händer är massiv, och när David kör igång jublar åkarna.
– Det är så lätt att göra dem glada. Det är ett tacksamt jobb, säger han.

Ungefär hälften av de 400 sommar­jobbsplatserna brukar gå till återvändare som Hanna och David. Till resterande tjänster var ansökningarna fler än någonsin, berättar personalchef Carolina Cederqvist.
– Vi fick in 3 100 ansökningar. Det är väldigt många.
Den största orsaken är nog lågkonjunkturen, tror Carolina.
– Det kan man se på åldersfördelningen. Snittåldern på årets sökande var definitivt högre än vanligt. Sedan tror jag att vi är en attraktiv ­arbetsgivare.
Anställda måste uppfylla företagets fem önskemål: att vara social, seriös och lekfull, ha barnasinnet kvar och »alltid vara på g«.
– Sedan spelar inte ålder eller kön någon större roll.
Cirka 700 sökande fick komma på intervju, eller audition som det heter här. På Sommarland ses personalen nämligen som artister, förklarar Carolina.
– Det är vår filosofi. De är artister eftersom de uppför en show när de jobbar, oavsett vilken tjänst de har. Därför har de artistpass i stället för legitimationer, vi har en artistkatalog i stället för medarbetarförteckning och den avdelning som sköter personalservice heter artistservice.

Erika Ebermark, som står i Entré­kiosken, tycker att jobbet handlar mycket om att just spela teater.
– På ett positivt sätt. Om man är på dåligt humör så får man lämna sig själv och gå in i en roll.
För Erika, som gick teaterlinjen på gymnasiet, är det inget problem. Dessutom gör alla glada gäster och jobbarkompisarna saker lättare.
– Folk är så positiva när de kommer hit. Sedan har jag mängder av kompisar som jobbar här, både gamla och nya.
Erika har det lugnt. Kaféts placering gör att de flesta gäster hittar hit först på utvägen, när de ska fylla på kaffe eller godis inför hemresan. Men Erika jobbar inte alltid här, utan växlar mellan olika arbetsställen.
– Det är bra med variationen. Jag gillar att jobba i kiosken i westernstan för det är mycket folk där. Men det negativa är att man där får göra sockervadd som fastnar överallt. Sen kommer getingarna.
Resten av året pluggar Erika till förskollärare. Det fick hon nytta av förra året när hon hittade en bortsprungen pojke.
– Jag har ganska lätt att få kontakt med barn. Det hjälpte då, säger hon och får snart gäster att servera: två mammor som flyr ­undan regnet med en bit morotskaka.

Med tusentals barn i ständig rörelse är det inte ovanligt att någon irrar bort sig i parken. Därför finns det tydliga riktlinjer för vad som ska göras då, berättar Malin Longborn som arbetar på Gästservice. Det är hit de flesta borttappade kommer.
– Först letar vi efter föräldrarna i området där barnet hittades. Om ingen dyker upp får barnet följa med hit, så fortsätter vi leta.
En person, helst den som hittade barnet, stannar sedan tills föräldrarna kommer.
– Vi försöker undvika att ropa efterlysningar i högtalarna eftersom det lätt blir panik bland alla föräldrar då.
Så sent som förra veckan hade Malin sällskap i Gästservice av en 3-årig flicka.
– Men hon var ganska glad, satt och målade i hörnan tills vi hittade föräldrarna, säger Malin och tittar ut på regnet.

David och Hanna på Gruvbanan tycker att regniga dagar är lite extra roliga.
– Då kan man ge lite mer uppmärksamhet och showa lite mer, säger Hanna och släpper ombord ett par killar som bespetsat sig på platserna längst fram.
Regnet ökar. I högtalarna sjunger Peps Persson »Oboy, vilket vackert väder«. Nästan hela tåget skrålar med och kiknar sedan unisont av skratt. Hanna också.
– Man går och ler nästan hela tiden här.
Hon tycker att Sommarlands artistfilsofi är ganska skön. Den gör det möjligt att ta ut svängarna lite extra.
– Man kan liksom vara lite mer och lite töntigare. Det är skönt.
– Har ni roligt? ropar David i högtalarna och får ett rungande ja. Tåget får gå ett varv till.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.