»Arrrgh, jag blir galen!« hörs det från ett hörn av köket, följt av en krasch. Kollegorna växlar blickar. Det är inte första gången kökschefen Olle får ett utbrott. Ingen vill vara den som levererar ett obekvämt budskap till honom. Vad kan man göra?
Barbro Östling, organisationskonsult:
Olles chef kan kräva att han ändrar sig
»Det är inte okej att bete sig okontrollerat och tappa humöret på en arbetsplats. Det kan så klart inträffa någon enstaka gång. Men om det sker upprepade gånger så måste Olles chef prata med honom. Om någon skriker och är arg uppstår rädsla runt omkring, för det är något av det obehagligaste man kan råka ut för. Och rädsla smittar, det kan leda till att en anställd tar felaktiga beslut på grund av att han eller hon är rädd att dra på sig ilska.
Om någon av de övriga anställda har modet skulle den personen kunna säga: ›Vet du, vi blir rädda när du skriker, vi mår inte bra när du får utbrott. Det här är inte okej för oss andra.‹
Men det är chefen som kan kräva att Olle måste ändra sitt beteende. Om företaget har företagshälsovård så kan han erbjudas samtalsstöd där. Olle behöver lära sig att fånga upp signalerna och få impulskontroll. I det arbetet behöver han någon form av stöd.
Chefen ska också vara tydlig med att han eller hon vill se en se förbättring. Kanske föreslå att de ses igen om en månad. Det är viktigt att chefen följer upp vad som händer och berömmer om det blir en förbättring.«
Mikael Berge, ombudsman, HRF:
Ganska vanligt på hierarkiska arbetsplatser
»Om jag ska prata efter egen erfarenhet som kock i branschen så har det med jargong och ledarskap att göra. Oftast uppstår det här beteendet i en hierarkisk arbetsorganisation där restaurangens eller köksmästarens varumärke som duktig matkreatör står på spel. Det är givetvis inte
acceptabelt men ganska vanligt. Vissa personer finner sig och biter ihop, andra tar väldigt illa vid sig.
Det finns givetvis en mängd regler om psykosocial arbetsmiljö men att enbart titta i lagtext löser inte problemet för tillfället.
När det handlar om ett beteende som är kopplat till en chef personligen skulle jag prata med chefens chef. Om det inte går att prata direkt med kökschefen vid ett lugnt tillfälle då denne har en bra dag på jobbet?
Arbetsgivaren har övergripande ansvar för att arbetsmiljön ska vara tillfredställande, och då får man börja förändringen högst upp på trappstegen.«
Ylva Olsson Hjälmdahl, leg psykolog och psykoterapeut:
Det farliga är när folk blir tysta
»Jag tycker att chefen ska sätta sig ned med Olle. Och chefen ska vara ›cool‹ och verkligen se till att behålla lugnet. Inte bli arg eller upprörd under samtalet utan parkera sina reaktioner.
Vad tänker Olle om sin ilska, finns det något han behöver prata om? Ilska är ett vanligt tecken vid stress. Även om ilskan ofta brukar visa sig utanför jobbet, exempelvis att man blir arg hemma på barnen.
Är Olle stressad, hur ser det ut i hans liv? Sjuka anhöriga eller kris i relationer kan leda till sådana här reaktioner. Aggressivitet kan också vara uttryck för en depression. Det kan vara lättare för en person att bli arg än att sätta sig ner och gråta.
Chefen ska samtidigt inte gå för djupt in. Chefer är ju inte terapeuter, utan Olle ska få prata med någon annan.
Det är viktigt att även tänka på gruppen. Olle kanske lever ut något som finns på arbetsplatsen och bär allas ilska? Det vore bra om chefen pratar med Olle och sedan pratar de tillsammans med övriga. Eller ännu bättre, att Olle pratar med var och en och säger att han inte menar något illa.
Arbetskamraterna blir rädda för kraften i ilskan men Olle är ju inte farlig egentligen, han kastar inte tunga grytor på dem eller något. De behöver markera att det här är inte okej.
Det farliga är när folk blir tysta, man tolererar mycket kanske i flera år men sedan en dag kan de riskera att bli taskiga mot Olle.
Det är inte okej att inte säga till och chefen måste gå i bräschen.«