Inte på 25 år har LO och Facken inom industrin krävt så stora löneökningar som nu: 4,4 procent på ett år. – Det är en avvägning vi i LO-styrelsen gjort där vi har tagit hänsyn till olika intressen och till den situation vi har, säger Malin Ackholt, HRF:s ordförande.
LO:s styrelse ställer sig bakom kravet på 4,4 procents löneökningar nästa år. Bedömningen är att inflationen ska nå normala nivåer under andra halvan av 2023, och att lönekravet därför ska vara balanserat.
Skulle inflationen däremot ligga kvar på samma nivå som i år skulle det fortsatt bli mindre i plånboken för den som arbetar.
– Vi tror att vi kommer att komma tillbaka till ett normalläge, och vi förhandlar för framåt i tiden. Samtidigt är det här det högsta vi krävt, och det är en utpräglad låglönesatsning, säger Malin Ackholt.
LO:s avtalskonstruktion
- För tredje avtalsrörelsen i rad har LO ett krav som innebär att alla löner som ligger under en viss gräns, den här gången 27 100 kronor, ska räknas som om de var 27 100 kronor när procenten räknas. På så vis ökar man löneutrymmet.
- I den här avtalsrörelsen kräver man också att minimilönerna räknas upp så att de motsvarar 115 procent av dagens minimilön.
Hon menar att förhandlingar med motparten alltid är tuffa. Hur kravet på 4,4 procent kommer att tas emot är hon ganska förvissad om.
– Jag har aldrig varit med om att ett lönekrav faller arbetsgivarna i smaken.
Men, framhåller hon, nu måste fler kliva fram och ta ansvar. Riksbanken måste jobba för att hålla nere inflationen, politiken måste se till att kostnaderna för till exempel energi inte skenar och arbetsgivarna måste bjuda till.
– Det är orimligt att våra medlemmar ska bära allt ansvar, säger Malin Ackholt.
