Jag känner mig inte mycket klokare i dag än före valet. Vem vann egentligen? Inte det parti som fick flest röster verkar det som.
Det blev inget direkt supertydligt valresultat. Statsvetare satt i tv-studior i går kväll och kunde egentligen inte svara på några frågor, annat än rent statistiska. Det var en märklig stämning. Resultatet var så jämnt att man inte vågade utnämna någon segrare, samtidigt som i stort sett alla politiska partier gjorde just det – utropade sig till vinnare.
En segerviss Ulf Kristersson klev upp på scenen på Moderaternas valvaka och krävde Stefan Löfvens avgång. Senare under kvällen deklarerade Löfven att han inte avgår. Inte just nu i alla fall.
Valresultatet ger två nästan helt jämna block. De rödgröna har ett mandat mer än Alliansen. Det är långt ifrån en majoritet i riksdagen, där Sverigedemokraterna har stärkt sin position.
Jag lovar att telefonerna går varma just nu.
Så vem blir Sveriges statsminister? Ingen vet. Tidigast den 25 september, efter riksdagens öppnande, kan en omröstning om statsministerposten ske bland de folkvalda.
Jag lovar att telefonerna går varma just nu. S gör ingen hemlighet av att de vill ha en blocköverskridande lösning. Om man inte ror det i hamn snart lär SD:s röster avgöra. Och då får de rödgröna betydande svårigheter att bilda regering, trots att de har fler mandat än Alliansen.
Frågan är om Ulf Kristersson kommer att bjuda upp SD till dans? Eller räknar han helt frankt med deras stöd utan att ge dem inflytande, en förutsättning för att Alliansen ska hålla samman som det verkar?
Jag säger som Isabella Lövin under Miljöpartiets valvaka: Det här är onödigt spännande.
