Fler går med i facket och det talas om ett trendbrott för LO:s förbund. Titta på rätt siffror, uppmanar dock chefredaktör Jonas Nordling.
Allt fler arbetare går med i facket. Sägs det. Men stämmer det verkligen?
För den som bryr sig om den svenska modellen är Anders Kjellbergs årliga rapporter ovärderlig läsning. Den senaste rapporten är inget undantag.
De nya siffrorna presenteras som ett trendbrott. Andelen arbetare som är med i facket har nämligen stigit med en procentenhet, efter att ha sjunkit under flera år. Och det är toppen förstås.
Stor ökning för HRF. Eller?
För just HRF ser det ännu bättre ut. Där är ökningen hela fyra procentenheter. Visserligen från en väldigt låg nivå, men naturligtvis ändå mycket glädjande.
Samtidigt gäller det att titta på rätt siffror. För rapporten berättar också att antalet medlemmar inom LO:s förbund minskar i absoluta tal. Och för HRF syns inte heller någon medlemsökning i nivå med den höjda organisationsgraden.
Sanningen är väl den att jobben inom arbetaryrken blir färre. Och då ökar organisationsgraden trots att antalet medlemmar fortsätter sjunka. Därför är det rimligt att ifrågasätta värdet av att mäta detta.
De viktigaste siffrorna just nu
För den som ändå vill diskutera organisationsgrad finns dock några viktiga nyckeltal.
För 20 år sedan var andelen organiserade tjänstemän och arbetare lika stor. Nu skiljer det 15 procentenheter till tjänstemännens fördel. Det kommer inte att gynna LO-förbundens medlemmar.
Inom den privata sektorn har fortfarande nio av tio arbetare ett kollektivavtal. Men bara varannan privatanställd arbetare är numera med i facket. Det blir svårt att försvara avtalen om den utvecklingen består.
De privatanställda tjänstemännen är inte heller mycket att luta sig mot i denna fråga. Där är visserligen mer än 70 procent med i facket. Men en fjärdedel av de privata arbetsplatserna för tjänstemän saknar trots det kollektivavtal.
Privatanställda tjänstemän har också en lägre andel lokal facklig verksamhet jämfört med privatanställda arbetare.
Förödande utveckling
Om denna negativa utveckling fortsätter inom LO:s områden kommer det vara förödande för den svenska arbetsmarknadsmodellen.
När majoriteten på arbetsplatsen inte längre aktivt försvarar systemet genom ett fackligt medlemskap kommer det inte dröja särskilt länge innan systemets legitimitet ifrågasätts.
Siffrorna går alltså inte åt rätt håll, hur du än tolkar dem. Fler arbetare måste gå med i facket.
Innan det är för sent.
