Vi fick aldrig chansen att återhämta oss från pandemin innan nästa känsla av jordens undergång infann sig. Men det är stärkande att se att uppslutningen kring Ukrainas sak är enorm, inte minst i besöksnäringen.
Jag minns hur jag och min kusin cyklade hem från badet. Det var sommaren 1983, vi var elva år och lekte kalla kriget. Vi prejades med cyklarna och utstötte de värsta ord vi kom på: Gromyko! Reagan! Brezjnev! Det kunde bara sluta i katastrof och ett sjukhusbesök. Förstås.
Då var man beredd på kärnvapenkrig. Vi lärde oss att leva med rädslan. Sedan föll det i glömska. Men plötsligt pratas det om skyddsrum igen. Vi fick aldrig chansen att återhämta oss från pandemin innan nästa känsla av jordens undergång infann sig.
Men det finns ljusglimtar även när läget i världen är skit. HRF:aren Oskar Karlsson i Västerås kunde inte bara se på när Ukrainas befolkning tvingas på flykt. Han fixade en egen insamling för att hjälpa dem som behöver medicin och andra förnödenheter. Läs om Oskar här.
Det värmer hjärtat i allt som är bedrövligt.
Uppslutningen kring Ukrainas sak är enorm. Inte minst i besöksnäringen. Det är stärkande. Trots att den upplevt sina värsta år någonsin visar man solidaritet. Det värmer hjärtat i allt som är bedrövligt. Och det visar vad hotell- och restaurangbranschen står för: inkludering, värme och omtanke.
En helt annan grej: Hör du till dem som skjuter det här med pensionsplanering på framtiden? Gör inte det. Lyssna på Sonja Berthsjö. Hon gick i pension efter mer än 30 år som bingovärdinna, och hon har en del goda råd till dig som helst tar på skygglapparna när pension kommer på tal.
