Katja Öz brinner för mat och rättvisa. Hon är klubbordförande, servitris och politiker. Uppväxten har fått henne att vilja förändra.
Katja Öz har arbetat i restaurangbranschen i 30 år. Dessutom har hon varit lärare i hem- och konsumentkunskap, hållit kurser i matlagning och kockat på barnkollo. Hon sitter i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna och har flera styrelseuppdrag.
Det senaste uppdraget är som ordförande för fackklubben på Scandic Elmia och Scandic Portalen i Jönköping.
– Jag blev fackligt aktiv förra året och valdes till ordförande direkt. Jag gick rakt in i förhandlingar innan jag hunnit gå några fackliga utbildningar. Men man behöver inte kunna allt på en gång. Jag har läst på och ställt frågor till ombudsmännen på HRF. Klubben har 50 medlemmar nu. Vi brukar börja med att helt enkelt fråga folk om de vet vad det innebär att vara facklig. Även om någon inte delar din åsikt ska de komma ihåg mötet med glädje. Då kanske de kommer tillbaka senare och vill bli medlemmar.
Katja om facket
Var kommer din drivkraft ifrån?
– Känslan av att kunna förbättra något för andra. Rättvisa och jämlikhet har alltid varit viktigt för mig. När jag växte upp i Libanon var det gigantiska skillnader mellan rika och fattiga. Välfärden var inte så uppbyggd. Mamma fick gneta för att vi skulle få skoluniformer. När våra föräldrar dog adopterades vi syskon av vår morfar i Turkiet. Där blev det ännu värre. I Libanon hade jag gått i skolan och varit bäst av 45 elever. Jag älskade att lära mig saker. I den lilla turkiska byn var det bara killarna som fick gå i skolan. Varför skulle mitt kön avgöra om jag fick gå i skolan?
Hur blev det när du kom till Sverige?
– Morfar fortsatte att behandla oss flickor annorlunda. Mina morbröder tog med mig på fest, morfar tyckte att det var syndigt. Jag rymde, kontaktade socialen och bad att bli placerad långt bort. Jag hamnade hos en fosterfamilj i Vaggeryd, som jag fortfarande har kontakt med. Det var 1982. Då blev jag smålänning.
Med åren har jag märkt att många män framhäver sig själva även när de kan kanske hälften av det jag kan
Du har chans att bli riksdagsledamot efter valet också, berätta!
– Jag är nominerad av S-kvinnorna och Huskvarna-S. Chansen att komma in är inte så stor, men det är häftigt bara att bli nominerad. Hade någon sagt det för 20 år sedan hade jag inte trott på det. Jag kan verka tuff utåt, men tidigare har jag undervärderat mina kunskaper även om jag alltid har vågat göra mer för andra än för mig själv. Men med åren har jag märkt att många män framhäver sig själva även när de kan kanske hälften av det jag kan.
Var kommer ditt stora matintresse ifrån?
– Matlagning är en passion. Min mamma var jätteduktig på det. Första gången jag lagade mat stod jag på en pall för att nå upp och koka ris. Jag fick så mycket beröm av mamma och farmor. Senare förstod jag att riset inte hade varit klart, för det knastrade mellan tänderna. På gymnasiet gick jag livsmedelsteknisk och fick grunderna. Jag gillar smaker och har pratat med många bra kockar och köksmästare som jag jobbat med, frågat hur man tillagar saker och får till vissa smaker. Smaker, kök och mat, då trivs jag.
Katja Öz
Vad är viktigt för dig i jobbet som servitris?
– Att få gästerna att må bra, oavsett om de går ut ofta eller mer sällan. Jag tänker lite extra på dem som är allergiker, eftersom jag själv är laktosintolerant. När gästerna märker att jag är kunnig när det gäller allergier blir de trygga.
Jag kan vara trött på kvälls- och helgjobb, men jag vill stanna ett tag till och få mer folk till klubben. Och så är det så roligt att jobba med gäster. Man måste hantera allt här och nu.
Kommer det komiker som jag gillar brukar jag försöka ta en bild med dem. När Måns Möller och Özz Nûjen var här kunde jag inte låta bli att tala om för Özz att vi har samma namn, fast mitt har bara ett z. Men jag frågade förstås innan om jag fick störa.