Engelska, spanska och nu också på mongoliska. I veckan höll Hotell- och restaurangfacket sin första medlemskurs för mongolisktalande, och intresset var stort.
– Ingen arbetsgivare får vara elak mot er eller särbehandla er för att ni är med i facket. Det står i lagen. Vi har föreningsrätt, säger Kajsa Bysell, barista och förtroendevald.
Hon tittar ut över det 20-tal deltagare som samlats på HRF:s Stockholmsavdelning, medan Tseegii Byambadorj översätter till mongoliska.
Det är dag två på den första medlemsutbildningen som HRF håller på mongoliska. Konferensrummet är fullt. Deltagarna kommer från olika delar av hotell- och restaurangbranschen. Många är här på arbetstillstånd, det vill säga att deras uppehållstillstånd är kopplat till deras anställning. Att det är en otrygg situation är tydligt. Många frågor handlar om vad man vågar kräva av sin arbetsgivare när man inte har permanent uppehållstillstånd.
– Ni har rätt till precis samma saker som alla andra. Arbetsgivaren får inte lov att behandla er annorlunda, säger Kajsa Bysell.
Det var Tseegii Byambadorj som tog initiativet till kursen. Hon är förtroendevald och jobbar till vardags som hotellstädare. Tseegii kommer själv från Mongoliet och vet hur det kan vara att komma in på den svenska arbetsmarknaden utan kunskap.
– Många blir utnyttjade och lurade när de inte kan sina rättigheter och inte kan språket. Jag ville göra något för att hjälpa mina landsmän.
På kursen går de igenom allt från arbetsmiljö till vad som ska stå på ett anställningsbevis. Solongo Widén är en av deltagarna. Hon säger att hon har lärt sig mycket.
– Före utbildningen visste jag nästan ingenting om de här sakerna. Nu vet jag allt. I Mongoliet finns det fack, men det är inte som här. Här är det för oss anställda, på riktigt, säger hon.
Chimgee Lkhagva pratar inte så mycket svenska än, men får hjälp med tolkningen av Tseegii.
– Jag har redan lärt mig mycket om vad som är viktigt att tänka på, och varför man ska vara med i facket. Det visste jag inte förut.
Chimgee tycker att alla borde gå en medlemsutbildning.
– Det är så många som missar sina rättigheter, säger hon.
Intresset för kursen var stort och tyvärr fick inte alla plats som ville gå. Några av de anmälda fick inte heller ledigt av sina arbetsgivare, säger Tseegii Byambadorj.
– Medlemmarna hade lämnat in ledighetsansökan cirka tre veckor innan kursen, men arbetsgivaren hade ändå inte beviljat. Det är fruktansvärt.
Hennes förhoppning är att det ska bli fler tillfällen.
– Det finns helt klart ett behov, säger hon.