Tillsammans är bättre än ensam, om det ska bli några förbättringar framöver. Det förstod man redan för snart 200 år sedan.
Det finns idéer som jag omöjligen kan förstå att någon kan tro på. Som: rasism, kvinnohat, nazism. Ja, ni fattar.
Sen finns det idéer som jag omöjligen kan förstå att någon inte tycker är bra. Som till exempel: idén att bilda fackföreningar.
Redan själva tanken var ju genial, när den fördes fram vid mitten av 1800-talet.
När Sverige industrialiserades i ett bokstavligt talat fullkomligt livsfarligt åskmoln av skorstensrök, omänskliga arbetsvillkor och kolerabakterier.
Då var det några som kom på att alla de maktlösa som slet i textilfabriker, stenbrott och restaurangkök skulle organisera sig.
För att på så sätt tala med en gemensam, och starkare, röst gentemot de som ägde företagen. För att gemensamt ställa krav på anständiga arbetstider, arbetsmiljö och löner.
Det var en tanke som inte bara var vacker. Den har också visat sig vara oerhört framgångsrik.
Det var en tanke som inte bara var vacker. Den har också visat sig vara oerhört framgångsrik. För landets fabriksarbetare, sjuksköterskor och kockar.
Men också för Sverige som land. Facken har tagit ansvar och skapat stabilitet. Det har gynnat även företagen och ökat välståndet i vårt land.
Nu under våren har HRF slutit flera nya kollektivavtal med arbetsgivarna inom besöksnäringen.
Avtal som ger medlemmarna förbättringar och alla parter på arbetsmarknaden stabila spelregler för de kommande två åren.
Allt för att några smarta och modiga pionjärer kom på en genial idé för snart 200 år sedan. Som fortfarande är lika giltig.
Tillsammans är bättre än ensam, om det ska bli några förbättringar framöver.
