”Jag vill jobba som kock så länge jag kan”

Kristoffer Kjellsson är blind på ena ögat och ser bara 15 procent på det andra. Men det hindrar honom inte från att jobba som kock.

I köket på en personalrestaurang i Hudiksvall står Kristoffer Kjellsson och skär upp purjolök med vana händer.
Han har jobbat som kock sedan han gick ut gymnasiet hemma i Mora för 18 år sedan.

– Förutom att jag älskar att laga mat så var det krogstämningen som fick mig att fastna. Det är ett fantastiskt yrke för man lär sig så mycket och får vänner för livet.
Jag tyckte om att jobba kvällar och helger när det var fullt ös, säger Kristoffer.

Sämre syn efter 30

Men numera ser hans jobb lite annorlunda ut.
Kristoffer har en variant av ögonsjukdomen Retinitis pigmentosa.
Den upptäcktes redan på sexårskontrollen, men det var först när han var 30 år som synen började bli sämre.

– Det var då det rasade. Först blev mörkerseendet dåligt och jag blev mer ljuskänslig. Synfältet blev mindre och mindre, säger han.

Nu är han blind på höger öga och ser bara rakt fram på det vänstra.
Han ser ingenting åt sidorna.

– Det är klart att det är tufft. Man blir isolerad för det är jobbigt att gå och handla och gå på stan där det är mycket folk. Jag gör tyvärr färre saker, men jag har två små barn och försöker vara med på deras aktiviteter även om det känns jobbigt.

Vet var allt är i köket

Särskilt nya ställen är svåra att orientera sig på. Men här i köket är det inga problem.

– Jag har jobbat som kock så länge så jag vet exakt vad jag ska göra. Det är bra belysning, gott om plats och jag vet var allt är här.
Det enda är att det kan vara svårt att portionera upp kött, men det får jag hjälp med, säger han.

Kristoffer ansvarar för luncherna på vardagarna och jobbar oftast ensam.
Det är bra, för när det är mycket folk i köket är Kristoffer rädd för att gå in i någon.

– Jag lagar middag till stora sittningar också, men då förbereder jag så mycket som möjligt så att allt är klart så jag inte behöver vara med när servisen kommer och allt ska ut. Det funkar kanon. Min chef har hela tiden varit jättebra och stöttat mig, säger Kristoffer.

Han jobbar 75 procent nu. När han jobbade heltid blev han trött och fick ont i ögonen, nästan som migrän.

– Jag vill ju orka med livet efter jobbet också, hämta på förskolan, handla, laga mat och vara förälder. Det är svårt när man har ont i ögonen och bara vill ligga i ett mörkt rum. När jag gick ner i tid blev det mycket bättre, säger han.

Kommunen vill dra in färdtjänsten

Kristoffer bor med sin familj i en by precis utanför Hudiksvall och behöver färdtjänst för att ta sig till jobbet. Fram till för ett år sedan var det inga problem. Men sedan ville kommunen dra in på färdtjänsten.

– Det är så konstigt för jag ser ju ännu sämre nu. Kommunen tycker att jag ska åka buss, men det går inte. Ögonen blir ansträngda av att det är så mycket folk och mörkt i bussen. Jag vet inte när jag ska gå av, säger han.

I våras gav förvaltningsrätten honom rätt. Men nu har kommunen överklagat det beslutet och Kristoffer vet fortfarande inte hur det kommer att bli.

– I värsta fall kommer jag inte kunna jobba kvar. Det borde ju vara bättre för samhället att jag jobbar och betalar skatt. Det är inte bra för någon att sitta hemma och bli isolerad, säger han.

Sjukdomen gör att synen blir sämre och sämre.
Men på de senaste läkarundersökningarna har utvecklingen stått still.

– Min förhoppning är att det ska stå still tills jag går i pension och att forskningen ska gå framåt. Jag vill jobba som kock så länge jag kan.
– De får väl slita ut mig härifrån sedan om jag blir blind och står och hackar luft.