Jazzsångerskan 
Mary checkar in
Receptionistyrket är på sätt och vis en form av artisteri, säger Mary Nelson. Foto: Patrik Cederman
Porträttet
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Jazzsångerskan Mary checkar in

Mary Nelson är både professionell jazzsångerska och hotellreceptionist. »Att stå i reception är lite som att stå på scen. The show must go on, oavsett vad.«

Publicerad 16 oktober 2012
inlinebild
Mary hämtar inspiration från 1930- och 40-talet. ”Jag älskar allt från den tiden. Musiken, frisyrerna, kläderna.” Foto: Patrik Cederman

Bilden jag har av receptionisten och HRF:aren Mary Nelson är från omslaget till hennes skiva med den långa titeln ”Something old, something new, something borrowed, something blue”. Där är Mary klädd i en klockad, turkosblå klänning av 1940-talssnitt, och med det långa röda håret i perfekta lockar. Det är inte riktigt den Mary som möter mig i lobbyn på hotell Marriott Courtyard i Stockholm, men faktiskt inte så långt ifrån. Lockarna är där, och ögonskuggan är glammigt turkosblå. Mary berättar att hon hämtar inspiration från 1930- och 40-talet.
– Jag älskar allt från den tiden. Musiken, frisyrerna, kläderna – den klassiska elegansen som fanns då.
Det är en av Marys första jobbdagar efter en semester i England. Hon har varit där för att förbereda inför en rad spelningar som hon är bokad för nästa vår.
– Jag ska spela på tre olika jazzklubbar. Det känns jättespännande!
Mary har sjungit så länge hon kan minnas. Hennes första inspelning finns på ett kassettband från när hon var i treårsåldern. Den senaste är ovan nämnda skiva, som gavs ut förra året på Marys eget lilla skivbolag Foxling Records. Musiken beskriver hon som en hyllning till 1930- och 40-talets jazzscen, men uppdaterad och med popinfluenser.
– Vi kan kalla det nygammal jazz. Jag ville göra ny jazzmusik men med samma känsla som den gamla musik som jag älskar.

På hotellet är Marys musikkarriär väl känd. Releasefesten för den nya skivan hölls här, och hotellets stammisar brukar­ fråga henne hur det går. Men spelat på hotellet har Mary bara gjort en enda gång.
– Jag skulle så klart inte ha något emot att göra det mer, men det har inte blivit så. Lite för att jag känner att det här är en arbetsplats för en annan typ av arbete.
Mary har jobbat i receptionen på Marriott Courtyard sedan öppningsdagen i februari 2010. Det var första gången hon satte foten bakom en receptionsdisk, även om hon hade testat på andra yrken i service­branschen. Bland annat hade hon jobbat som sjungande servitris på showrestauranger på både Cypern och Gran Canaria.
– Det var väldigt tufft. Som två jobb i ett. Man visste att så fort varmrätterna var ute var det dags för ens solonummer. Det var ofta man gick upp på scenen med sås på händerna. En bisarr grej, men jag lärde mig väldigt mycket både om serviceyrket och artistlivet.

Att försöka slå sig fram som artist är svårt, säger Mary, men faktum är att hon har lyckats ganska bra. Med tiden började spelningarna trilla in i en allt jämnare ström. Men Mary var ändå inte helt nöjd, och år 2010 kom hon till en vändpunkt.
–  Jag stod på scenen och hade inte någon lust längre. Det blev vardag och jag kände att jag höll på att tappa musiken. Jag ville ha mer balans.
Hon bestämde sig för att söka ett heltidsjobb och valet föll på Marriott Courtyard. I dag är Mary väldigt glad för det.
– Det ger mig positiv energi. En del förstår det inte, men jag tycker verkligen att det tillför något. Rutinerna, gästerna och mina fantastiska kollegor berikar mig.

Mary har många musikervänner som jobbar extra på kaféer och restauranger. Branschens flexibilitet gör det lämpligt, tror hon. Dessutom tycker hon faktiskt att yrket på sätt och vis är en form av artisteri.
– Att stå i receptionen är lite som att stå på en scen. The show must go on, oavsett vad.
Den stora skillnaden är, säger hon, att som anställd har man rättigheter. Det har man inte som artist.
– Om du blir sjuk kan du inte sjukskriva dig hur som helst. Och om du är sjuk så finns det ingen sjukersättning, utan du ­missar helt enkelt ditt gage.

Nästa plan i musikkarriären är att försöka släppa skivan igen. Denna gång på ett större, gärna utländskt bolag.
– För att den ska få mer spridning. Förra gången var det jag som stod för marknadsföring och sådant. Jag fick göra så gott jag kunde med den tid och de pengar jag hade.
Samtidigt fokuserar Mary på att skriva ny musik till nästa album. Det tredje projektet och det som ligger närmast i tiden är en hyllningsshow till artisten Peter Gabriel, som hon och några musikerkollegor ska hålla  i Stockholm förmån till Amnesty.
Men först väntar en annan show. Den bakom receptionsdisken här på Marriott Courtyard.

Mary Nelson

Ålder: 36 år.
Gör: Arbetar som professionell jazz­sångerska och som receptionist på Marriott Courtyard hotell i Stockholm.
Motto: Absolutely no regrets. ”Det är från Madonna, en av mina barndomsidoler. Faktum är att jag inte ångrar någonting, inte ens saker som har gått åt skogen. Då vet man bara bättre till nästa gång.”

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här