»Man måste kunna säga till folk«

På Rasta Nyköpingsbro gäller det att ha skinn på näsan och god kunskap om godis. HRF:aren och klubbordförande Emma Widegren har båda.

Trimma buskar, sälja smågodis och ­servera busslaster med taggade kryssningsresenärer. Restaurangbiträdet Emma Widegren beskriver sina arbets­dagar på Nyköpingsbro Rasta som »aldrig särskilt långtråkiga«.
– Nej, ingen dag är den andra lik. Jag gör allt från att laga lättare maträtter, plocka disk och stå i kassan till att byta glödlampor och installera kortterminaler. Och stå i godiset.
Stå i godiset?
– Ja, vi har en godisbutik med över 400 sorter smågodis. Det är ganska ­speciellt att jobba där. Ibland kommer det folk med en lista på godis som de vill ha. Då får vi kolla i datorn var de finns.

Vad är det bästa med jobbet?
– Människorna, gästerna och ­kollegorna. Jag är väldigt social och tycker om människor. Vi har mycket lastbilschaufförer och busschaufförer som gärna vill prata. Många har man lärt känna, de blir nästan som kollegor. Men det bästa är nog jobbarkompisarna. Vi funkar väldigt bra tillsammans. När Viking Line-bussarna kommer och ska ha lunch eller middag, då är det bara att köra och det gör vi väldigt bra ihop.

I höstas bildade ni klubb och du blev ordförande. Hur kom det sig?
– Vi har haft klubb på arbetsplatsen för länge sedan, men den rann ut i sanden. Sedan hade vi ett platsombud, men hon blev tillförordnad chef. I höstas kändes det som om det var dags att ha klubb igen, och jag blev vald till ordförande. Det känns kul. Jag tycker att det är väldigt intressanta saker jag får lära mig. Planen är att gå lite kurser under året.

Har ni planer för vad ni vill jobba med?
– Klubben är ju väldigt ny, men vi har lite punkter. Vi har jobbat mycket med värvning. Vi har ett högt medlemsantal uppe hos oss bland den fasta personalen, vi har försökt få med även dem som jobbar på timmar. Det är svårare. Just nu håller vi på att förhandla om facklig tid. Vi vill ha lite mer än vad arbetsgivaren vill. Det löser sig nog. Jag vill gärna ha en bra och öppen relation med vår chef, så att det inte blir massa rädsla för vad vi ska hitta på.

Man måste ta striden, annars händer ingenting.

Är du en person som säger ifrån?
– Ja, jag har svårt att vara tyst när jag ser något som är fel. Och vill man ha förändring så måste man säga till. Det går inte att bara gå runt och gnälla i bakgrunden. Man måste ta striden, annars händer ingenting. Det är en bra egenskap att ha i mitt jobb. Man måste kunna säga till folk, annars funkar det inte.

När behövs det?
– Vi har haft lite problem med onyktra fotbollssupportrar som träffas på vår parkering och slåss. Vi säljer ju ingen alkohol till onyktra, supportrar eller ej, och det kan vara ganska jobbigt att förklara. De kan vara ganska otrevliga. Men jag har inga problem att säga nej till dem. Ibland kan vi behöva stoppa folk från att ta med alkohol ut. Eller ta med hunden in. Det är som folk tänker lite annorlunda när de kommer upp till oss, för att vi är en vägkrog. Det är mycket som händer hos oss som inte hade hänt på en restaurang inne i stan. Men det är också det som gör att jag trivs, att det aldrig är tråkigt.