Femtiotal och
förnyelse på Lido
I en hörna sprider jukeboxen mysigt ljus. Ägaren Lotta Schenkel provsitter soffan. Foto: Pernilla Wahlman
Arbetsplatsen
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Femtiotal och förnyelse på Lido

När Lido bytte ägare efter 33 år var det många som höll andan. Men sittbåsen är kvar, liksom hallonbågarna. Förnyelsen märks mest för dem bakom disken.

Publicerad 18 november 2010

I december förra året spreds oron bland Gävles fikagäster. Konditori Lido bytte ägare efter 33 år i samma regi. Stam­gästerna var oroliga för vad som skulle hända med den vackra 1950-tals­inredningen och bakverken. De hade de inte behövt vara.
– Att få ta över det här konditoriet är en dröm som gått i uppfyllelse. Vi har inte funderat en sekund på att göra om eller »förstöra« det. Hit gick jag med mormor på söndagarna och det var en stor upplevelse. Den känslan vill jag att gästerna ska få i dag också, säger Lotta Schenkel som tidigare jobbat både på restaurang och i bageri. Nu har hon och maken Hasse tagit över Lido.

Det är många sköna detaljer i lokalen, de små sluttande sittbåsen med skinn­soffor och runda glasfönster bakom, ett smitt järnräcke i retrostil som skulle göra en 1950-talsnostalgiker grön av avund.
Kvar är också jukeboxen med plattor av Elvis Presley och Tommy Steele.
Även när det gäller bakverken så bevaras traditionen. Allt på konditoriet bakas från grunden. Två halvdagar i veckan kommer den 77-åriga konditorn Gunnar Johansson dit för att göra klassikerna chokladdoppat, ­eller gobitar, som de också kallas. Skapelser som är en fröjd för ögat och för gommen. Han har gjort dem i 40 år.
– Det är viktigt att hantverket förs vidare innan det är för sent. ­Ibland kan folk knorra över att chokladdoppat kostar 28 kronor. Men det är ett gediget hantverk som tar flera dagar att göra. Det går inte att jämföra smaken på en damm­sugare från Delicato och en härifrån, säger Lotta.

Några saker har dock ändrats. ­Bageriet, konditoriet och filialen har ­organiserats om för att företagets olika delar ska  fungera tillsammans som en enhet. De 14 anställda – bagare, kökspersonal, konditoribiträden och butiks­anställda – har fått tänka på nya sätt.
– Tidigare har det varit väldigt upp­delat och var och en har gjort sitt. Nu vill vi att alla hjälps åt och att det ska kännas som ett före­tag, säger Lotta.
Bakom disken i konditoriet står ­Ulrika Karlström som är konditoribiträde.
Hon har varit på samma ­arbetsplats i tio år och säger att hon i och med ägarbytet har fått större ansvar och växt som människa.
– Visst har det stundtals varit en jobbig process med ny personal, ändrade rutiner och mer att göra. Men för mig har det bara varit positivt. Dessutom får vi mycket beröm från både gamla och nya gäster, säger hon.

Lido har också förnyat utbudet något och utökat kallskänken. Det innebär en rikligare frukost för gästerna och att de numera går att äta dagens lunch. Och även om det ­traditionella kaffet görs i en kaffemaskin som är original har också latte, cappucino och espresso dykt upp på menyn. Medel­åldern på kondi­toriets gäster har sänkts rejält.
– Men när ungdomarna fikar väljer de klassikerna napoleonbakelsen, princesstårtan och bananbakelsen som funnits här i alla tider, säger Lotta.
 
Det är trots allt bullar, tårtor, bakelser och godsaker som är konditoriets signum, även om de även bakar matbröd.
Nere i bageriet står lärlingen Cornelia Skalin och knådar en surdegsbulle. Bagaren Anders Kjellström knådar två åt gången. Han jobbade under den förre ägaren en period, ­startade sen eget och är nu tillbaka igen.
– Jag tycker att det är perfekt att vara anställd här och få utlopp för min skaparglädje utan att behöva ha det totala ansvaret. Nu börjar jag fyra och kan oftast gå hem två utan en massa efterarbete att tänka på.
För Anders Kjellström som har varit bagare i över två decennier är det ändå inte största kicken att få till en snygg tårta utan att allt som ska göras under en dag flyter på och bli klart i tid. Och han hävdar bestämt att konditoriet har Sveriges bästa wienerbröd, med följande kriterier:
– Det ska vara kompakt och fint och bjuda lite tuggmotstånd. Inte smula för mycket.

Konditoriet har många stammisar, ­Brynäs hockey­lag äter frukost där innan sina bortamatcher och många hantverkare hittar hit, liksom en del kändisar. Kjell Lönnå, Stellan Skarsgård och Per Johansson från Glada Hudik-teatern, för att nämna några.
– Det är mycket mer folk här nu sedan vi utökade frukosten och började med lunchen. På helgerna är det fullsatt på alla 50 platser, säger Ulrika.
Ett gäng pensionerade damer kommer med jämna mellanrum och vill sitta vid långbord och äta wienerbröd och bakelser.
En tradition som Ulrika har stor förståelse för. Hennes egen konsumtion av fikabröd går i perioder.
– Men är jag sugen kan jag smälla i mig både ett wienerbröd, en prinsessbakelse och en mazarin på en dag, säger Ulrika.


Här skissades bocken fram

Det var på en servett på Konditori Lido som Stig Gavlén 1966 gjorde första skissen till halmbocken. Den stod klar till advent samma år. I stort sett varje år sedan dess har den utsatts för sabotage. Bocken är tretton meter hög och sju meter lång och väger drygt tre ton. Den står 100 meter från Konditori Lido.

Fem femtiotalsfik

Bloggen Femtiotalsjakten samlar på retrofik. Här är fem fina.

  • Rådhuskonditoriet i Söderhamn.
  • Wiener-Condis i Avesta.
  • Lindéns konditori i Falköping.
  • Lundbergs konditori, Gröndal, Stockholm.
  • Drott Konditori, Enköping.

Källa: femtiotalsjakten.blogg.se

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här