Hotell fullt av kända namn

De flesta känner till bokhyllan Billy. Mer okända i sortimentet är Servitrisen Kajsa, Receptionisten Andrea och Kocken Linda. De jobbar på världens enda Ikea-hotell.

I lilla småländska Älmhult kretsar det mesta kring Ikea. Inte så konstigt med tanke på att det var här som allting startade. Här öppnade Ingvar Kamprad sitt allra första Ikea på tidigt 1950-tal, och än i dag har orten en särskild plats i organisationens hjärta. Förutom varuhuset finns här centrallager, museum, företagskulturcenter – och världens enda Ikea-hotell.
– Alla varuhus har ju restauranger, men vi är det enda hotellet i koncernen, säger Mikael Palmgren, chef på Ikea Värdshuset hotell och restaurang.
Redan i entrén skriker inredningen Ikea. Alla som någon gång besökt ett varuhus känner igen sig. Men trots det har målet med Värdshuset aldrig varit att vara ett skyltfönster för Ikea, berättar Mikael.
– Värdshuset öppnade 1964, mest för att kunderna som kom långt ifrån skulle ha någonstans att bo. Då var det ett utflyktsmål.
Riktigt så är det inte i dag. I stället är det Ikeas medarbetare och leverantörer som är den stora målgruppen. Gästerna kommer från precis hela världen, något som blir tydligt vid en titt på lunchgästerna som börjat strömma in. Deras huvudbonader inkluderar såväl hijabs och turbaner som truckerkepsar med japanska tecken, och det samtalas på ett tiotal olika språk.

En av de första som gästerna möter är servitrisen Karin Flodell von Horn i entrékassan. Fast på hennes namnskylt står det Kajsa?
– Här heter jag Kajsa. När jag började här fanns det tre Karin, och eftersom jag var yngst fick jag heta lilla Kajsa. Det var för drygt 30 år sedan.
I sin ungdom jobbade Kajsa på Sheraton i Stockholm och på kryssningsfartyg. I början trodde hon nog att Älmhult skulle bjuda på ett lite tristare gäst­klientel, men så blev det inte.
– Trots att vi är i lilla Älmhult så har vi lika mycket utländska gäster som på Sheraton. Tack vare Ikea. Sedan är vi goa vänner som jobbar här tillsammans. Som hon där.
Kajsa pekar bort mot Gitte Iversen Bengtsson som dukar borden inför kvällens beställningar. Gitte pekar tillbaka.
– Vi håller ihop i vått och torrt. Hon och jag, säger Gitte och ler. Hon går in i matsalen där lunchbuffén står framdukad.

I dag serveras Ikeaklassikern kött­bullar med potatismos. Men det är faktiskt bara en slump, varuhusens restauranger har inget med Värdshuset att göra, säger kökschefen Linda Andersson.
– Varuhusen har ju en fast meny där varje rätt tas fram av en utvecklargrupp. Här är det jag som sätter menyn.
Hon och kocken Kai Bai förbereder redan morgondagens lunch. Mycket av köksredskapen kommer från varuhuset, men inte allt.
– Vi försöker att använda så mycket som går. Det är en bra igenkänningsfaktor för gästerna, men allt fungerar inte för storköksdrift. Slitaget här är ganska stort, säger Linda.

Samma sak gäller hotellinredningen. En del, som sängstommar, är specialbyggda för att klara av det stora antalet sovande. Annat, som lampor och mattor, kommer direkt från varuhuset. Hotellpersonalen går helt enkelt dit och handlar det som behövs.
– Det blir ju en del turer till Ikea, så det blir kanske inte att man handlar särskilt mycket där privat, säger receptionschefen Madeleine Nilsson.
Hon får medhåll av receptionisten Andrea Galfi.
– Möjligtvis när man går på springpass och är ledig några timmar mitt på dagen. Jag har en bit att pendla, så det blir inte alltid att jag orkar åka hem. Då kanske man tar en sväng på varuhuset.
Andrea och Madeleine sitter i rummet bakom receptionen där bokningen sköts. Här är väggarna prydligt inredda, kanske med tidsskriftssamlaren Kassett. Än så länge är det ganska lugnt, men snart börjar gästerna komma för incheckning.
– Det brukar bli någon gång när deras möten och utbildningar på Ikea är slut för dagen, säger Andrea.
De har båda arbetat länge, Andrea i åtta år och Madeleine i tjugo. Den senare har faktiskt aldrig arbetat någon annanstans. Som ny på tjänsten fick hon gå två dagars utbildning i Ikeas kultur.
– Vi fick lära oss om hur allt började och om Ingvars tio teser. Det är inte länge sedan han var här förresten. När han är i Älmhult kommer han alltid in och hälsar.

Ingvar ja. Trots att han uppnått en aktningsvärd ålder på 84 år, så styr Ingvar Kamprad fortfarande stora delar av verksamheten. I Värdshusets hotellrum finns flera exempel, som duschdraperier av den gamla sorten.
– När vi föreslog lite modernare duschväggar sa Ingvar »Nej, det säljer vi inte på Ikea. Duschdraperier däremot, det säljer vi på Ikea«, berättar chefen Mikael.
Det finns fler historier. Som den om när Ingvar för några år sedan blev jättearg över att se platta tv-apparater i Ikea-katalogen.
– Han tyckte att de representerade en lyx som Ikea inte står för, säger Mikael.

Sant eller inte, många gäster är fascinerade av Ikeas grundare. Det kan servitrisen Veronica Andersson intyga. Hon började sin karriär i kundservicen på varuhuset.
– Vi var tvungna att veta allt om Ingvar för många av dem som ringde in hade frågor om honom, säger hon och staplar rena glas i baren.   
Själv sökte hon sig till Värdshuset eftersom att hon ville ha en annan typ av kundkontakt.
– Så jag sade upp mig och samma dag hade jag jobb här. Nu har jag jobbat här ett år och jag trivs jättebra. Det känns skönt att ha fått in en fot på Ikea.
Veronica går ut i matsalen med diskbackarna. Bara ett par ensamma lunchare sitter kvar. De har dock sällskap av ett stort väggporträtt av blomsterkungen Carl von Linné. Det är inte alla som vet att även han har sitt ursprung i trakten. Och det är inte alla som bryr sig. Här heter kungen Ingvar Kamprad.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.