Christoffer Holst har skrivit Den glömda kokboken, en roman som utspelar sig i krogmiljö från 80-talet till modern tid. Han hoppas att anställda i branschen ska känna igen sig i kärleken till mat och miljö.

Det är en roman, alltså fiktion, men hur grundad är den i verkligheten?
– Jag har tagit inspiration från Riche, men det är egentligen bara platsen. Det är en fransk bistro som legat där hur länge som helst och som de flesta i Stockholm känner till.
Sen har jag intervjuat några människor som jobbade i krogbranschen på 80-talet. Bland annat en kompis mamma som jobbade på La Brochette på Kungsgatan, och en servitris som jobbade på en stor restaurang vid Slussen i slutet på 80-talet. Det är mycket deras erfarenheter jag utgår från.
– Mycket handlar om glädjen i maten och restauranglivet. Men boken handlar en del om missbruk också. Jag har funderat på hur det ser ut bakom kulisserna. Det är ett gränslöst jobb med sena kvällar.
Servitrisen som jag intervjuade jobbade bara två år i branschen, men under de två åren gick de ut och drack öl varje kväll. Det var deras sätt att varva ner. För dem som inte kan hantera det blir det något annat. Men jag vill understryka att det är en roman. Inte en skildring av verkligheten.
Du är själv sommelier, har du jobbat i branschen?
– Nej, jag är väldigt mycket en hobbysommelier. Jag är först och främst författare. Men jag har jobbat en natt på en nattklubb i Dalarna när jag var 23 år. Sedan flyttade jag hem till Stockholm. Men jag har aldrig jobbat på restaurang eller krog.
Det finns något väldigt lockande med att jobba i till exempel en vinbar.
Är det något du skulle vilja?
– Det finns något väldigt lockande med att jobba i till exempel en vinbar. Det handlar så mycket om möten, det är ett extremt socialt jobb.
Jag kan tänka mig att det är superroligt. Men jag är nog mer anpassad att skriva om mat och dryck än att jobba med det.
Du skriver om hur krogvärlden har förändrats, vilka är de största skillnaderna?
– Den stora förändringen är mängden krogar. Det fanns en hel del också på 80-talet, men inte i närheten av så mycket som i dag.
Och visst, det fanns fina krogar. Då gick man ofta till en fransk bistro. Det var chateaubriand eller steak frites, kanske någon skaldjursgryta. I dag är det en enorm krogscen.
– Sedan har det självklart hänt grejer på andra håll. Då fanns det nästan inga kvinnor i köket. Nästan alla kockar var män, och kvinnorna var i servisen.
Kommer branschens anställda att känna igen sig i boken?
– Jag hoppas ju det. Krogbranschen är som en fond för boken, den stora berättelsen är den här mannen och hans mamma som försvann.
Men man har alltid olika erfarenheter. Om inte annat hoppas jag att de kommer att njuta av det stora fokuset på mat och dryck.