Många anställda inom hotell- och restaurangbranschen miste jobbet under pandemin. Men även de som fick vara kvar påverkades kraftigt, visar ny forskning från Högskolan Dalarna.
Under pandemin användes för första gången det statliga stödet korttidsarbete, som innebär att arbetsgivare kan minska anställdas lön och staten täcker upp en stor del av kostnaden. Nu har forskare vid Högskolan Dalarna studerat hur arbetsmiljön förändrades för dem som fick behålla jobbet men gå ner i tid.
Under ett års tid, november 2020 till november 2021, har forskarna intervjuat anställda på tre större hotell. Valet av bransch var förstås ingen slump, säger Elin Storman, doktorand i arbetsvetenskap.
– Branschen blev väldigt hårt drabbad, både inledningsvis och sedan när restriktionerna om fysisk distansering kom. Det är ju kontakt med gästerna som hela arbetet till stor del bygger på inom servicesektorn.
Arbetsmiljön påverkades på många sätt, säger Elin Storman.
– När det var som värst jobbade många bara 20 procent. De som var kvar fick färre kollegor, det blev mer ensamarbete och de fick ta på sig bredare arbetsuppgifter. Arbetsbelastningen varierade från tristess till oerhört hög belastning.
Arbetet blev fysisk tyngre för många, särskilt för restaurang- och receptionspersonal som tidigare inte hade städat, diskat eller fyllt på varor, visar intervjuerna.
Samtidigt som många var lättade över att de fått behålla jobbet kunde de känna skuld gentemot kollegorna som fått gå. Det gällde särskilt de kollegor som riskerade att bli utvisade utan anställning.
De anställda påverkades även utanför arbetstid. En del tyckte att det var positivt att få mer ledig tid för återhämtning, familj och vänner. Men de som inte hade ett stort socialt nätverk kunde känna sig isolerade.
Dessutom påverkades ekonomin. För även om staten fyllde upp en del av lönen blev inkomsterna lägre än tidigare.
– Det är en bransch där en del redan har en relativt låg lön. För dem som redan låg på marginalen blev minskningen kännbar. Särskilt svårt blev det för dem som behövde en viss inkomst för att inte komma under Migrationsverkets gräns för vad man måste tjäna. Dricksen försvann också, både för att gästerna inte kom och för att man arbetade mindre.
Arbetsbelastningen varierade från tristess till oerhört hög belastning.
Under pandemins gång blev det många tvära kast.
– Det skiftade hur mycket man jobbade, från 20 till 80 procent. Skiften kunde komma med kort varsel, när nya restriktioner sattes upp. Sådant påverkar hur man upplever sin anställningstrygghet.
I början var många beredda att bita ihop för att tillsammans ta sig igenom svårigheterna.
– Men det blev jobbigare och jobbigare. Man kunde undra om det alls skulle återgå till det normala.
Det finns många lärdomar som arbetsgivarna kan dra av studien, om det åter skulle bli aktuellt med korttidsarbete, säger Elin Storman.
– Vi har sett många risker som ska tas med i en riskbedömning. Det är också viktigt att vara uppmärksam på att det är stor skillnad i hur medarbetarna upplever situationen.
Forskargruppen vid Högskolan Dalarna följer nu upp hur arbetet förändrades för de anställda efter pandemin. Vad de hittills har sett är att flera som fick tillbaka jobbet under pandemin återanställdes på en lägre sysselsättningsgrad.
– Men det återstår att se om det är en permanent förändring eller ej, säger Elin Storman.