Rollergirl och dagiskock
Strectch efter träningspasset. Skridskorna till rollerderby måste importeras från USA. Foto: Anna-Lena Lundqvist
Porträttet
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Rollergirl och dagiskock

På rollerderby-banan är hon den fruktade Hooli Rebella. I köket på föräldrakooperativet Stjärnan är hon kocken Maja som lagar mat av närproducerade råvaror.

Publicerad 18 januari 2011
inlinebild
Maja Rapo, eller Hooli Rebella som är hennes namn på derby-banan. Foto: Anna-Lena Lundqvist

Hon provade en massa sporter under sin uppväxt, men fastnade inte för någon. I december förra året tipsade en kompis om ett klipp med rollerderby på nätet. Maja blev nyfiken och efter första träningen med West Coast Bombshells i Göteborg var hon fast.
– Jag gillar att åka rullskridskor, det är nåt visst med farten. Det är en livsstil och jag har fått många nya vänner. I vårt lag finns allt från revisorer till svetsare.
På planen är hon utrustad med hjälm, knä-, armbågs- och handledskydd. Liksom ett tandskydd. Under jeansshortsen har hon svarta nylonstrumpbyxor där en stilig tatuering av ett stort ankare lyser igenom.
– Sporten är brutal samtidigt som den tillåter lite flärd. En kombination som jag tror att många av tjejerna tycker är kul.

Rollerderby var en uppvisningssport i USA på 1930-talet. De senaste tio åren har den återuppstått som en slags undergroundrörelse för tjejer som gillar att åka rullskridskor.
– Jag tränar två, tre gånger i veckan med laget och ger mig ut på rullskridskorna själv däremellan för att träna åkningen.
 Under en roller derby-match är det två lag på planen som åker i en klunga på en given bana. Bakom klungan finns en jammer från varje lag som ska försöka ta sig igenom. Jammern får poäng för varje gång hon lyckas. Klungan ska stoppa motståndarlagets jammer och hjälpa fram sin egen. Det är inte tillåtet att använda armbågarna, däremot att tackla och trycka undan med axlarna.
– Vi tränar mycket fallteknik, det gäller att kunna ramla rätt. Och blåmärken får man i stort sett hela tiden. Jag har tecknat en extra försäkring för extremsportare.
Skridskorna till roller derby måste importeras från USA. Majas kostade motsvarande 3000 svenska kronor. Hon satsar seriöst och vill inte ha något halvdant. Och sitt derby-namn är hon ensam om i världen. Varje spelares namn är unikt och godkänns av en instans för rollergirls i USA.
– Jag heter Hooli Rebella. Eftersom jag lyssnat mycket på hardcore sedan unga år tyckte jag att det passade mig. En av favoritlåtarna är nämligen Hooligans Heaven.
Många som håller på med rollerderby tycker att fokus har hamnat på klädseln, inte på själva sporten. Och visst kan den te sig som en blandning av brutalitet och fåfänga i skön kombination. Men nylonstrumpbyxorna har en funktion.
– De gör att man glider lättare på golvet när man ramlar så att man inte får brännsår.

Maja jobbar som kock, trots att hon är utbildad språkvetare.
Hon kom till Sverige från Bosnien när hon var 14 och hade kommit så långt att hon skulle forska på inlärning av andraspråk när hon insåg att det inte fanns något givet jobb. I stället jobbade hon extra i köket på Musikens hus i Göteborg och som assistent åt en elev på kock- och restaurangprogrammet. Sedan fick hon erbjudande om ett sommarjobb på fiskrestaurangen Stora Oset på ön Hyppeln.
– Första dagen fick jag filea tio kilo sej, lax och torsk. Då var jag ingen mästare på fisk, men nu har jag lärt mig det mesta.
Efter sommaren varvade hon jobbet ute på Hyppeln med att jobba på en lunchrestaurang inne i centrala Göteborg. Varannan vecka i stan då hon hade sin 4-åriga dotter och varannan vecka i skärgården. Mitt i allt träffade hon en kille som bodde på Hönö och så småningom gick flyttlasset dit.

När föräldrakooperativet Stjärnan, på grannön Öckerö, sökte en kock var Maja en av 42 sökande. Det var hon som fick jobbet att laga mat till de 20 barnen.
– Dagiset har eget potatisland, örtagård och fruktträd. Och det är roligt att få laga mat från grunden med bra råvaror. Största skillnaden med att servera mat för vuxna gäster på restaurang jämfört med betydligt yngre på ett dagis är de rena smakerna.
– Barnen tycker inte om när det är hopblandat. De gillar att se vad de ska äta och kunna smaka på en sak i taget.
Några barn finns det däremot inte i rollerderby, åldersgränsen 18 år. Vilket Maja menar är bra för att då behöver ingen känna sig gammal. Medelåldern i laget är 30 år.
Rollerderby-träningen är tuff, men ger bra muskler.
– Trots att vi kör jättehårt på träningarna känns det inte i kroppen eftersom det är så roligt. Det kommer efteråt. Men jag är betydligt starkare i dag än innan, det märks i köket när jag måste lyfta tungt.

Maja Rapo

Ålder: 29 år.
Bor: Hönö.
Arbetar: Kock på ett föräldrakooperativ.
Familj: Dotter på 4 år och sambon Niklas.
Fritidsintressen: Musik, mat och roller derby, så klart.
Favoriträtt: Allt som inte är halvfabrikat.

Rollerderby

Lag finns i dag i: Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och på Gotland.
Efter filmen »Whip it«  som kom i våras har intresset för sporten ökat enormt.  ­Filmen handlar om en ung tjej som struntar i mammans önskningar om att hon ska bli skönhetsdrottning och i stället blir roller derby-stjärnan Babe Ruthless.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här