Det var kärlek och logistik som förde Erica Edberg från Stockholm till Eslöv. Och jakten på ett jobb tog henne till McDonald's och rollen som platsombud.
Mitt i sorgeprocessen efter en förlorad son blev Erica Edberg gravid igen. Hon såg framför sig hur besvärligt det skulle bli att sköta jobb och förskolelämningar, medan sambon i veckorna befann sig i Skåne där han drev företag.
Så när dottern var född och föräldraledigheten närmade sig sitt slut tog familjen beslutet att slå ned sina bopålar i Skånes mitt, den lilla byn Snogeröd utanför Eslöv.
– Jag fick ett städjobb, men behövde fler timmar. Så då hörde jag av mig till McDonald’s och började där. Jag har haft väldigt många jobb, men det här är det bästa.
Hur kommer det sig?
– Kommunikationen med gästerna och glädjen som finns bland kollegorna. Jag älskar det. Man ser en stammis i kön och får kontakt och har lagt beställningen innan de kommer fram till kassan, det är sådana saker som gör det kul.
– En onsdag för några år sedan kom det in en familj med en liten pojke som hade autism. Han var lite stökig så där. Man såg att föräldrarna tyckte att det var jobbigt, men jag gick fram och pratade med pojken och föräldrarna och förklarade att allt skulle gå bra. När de gick fick jag en kram av pojken. Hans föräldrar sade ”han har aldrig gett någon en kram förut”. Nu är vi vänner privat. Vi firade nyss hans födelsedag tillsammans.
Erica om facket
Man tänker sig gärna att det är ett stressigt jobb.
– Det är det. Man har många bollar i luften. Det gäller att planera sin station och vara alert. Det är inte alltid vi är rätt bemannade och då slår stressen till mer. Men nu är jag förtroendevald så jag försöker förändra till det bättre. Det är samma ägare på nästan alla McDonald’s här i Skåne, och vår restaurang är den enda som fått schemat i tid, så det har funkat bra. Nu när nya avtalet kommit i gång börjar det röra sig överallt.
– Jag är väldigt glad att jag blev förtroendevald. Jag fick inte ut mina timmar och min lön som jag skulle av den tidigare ägaren. Så jag samlade in allt och lämnade över till ombudsmannen Maria Bergqvist och fick mina pengar. Hon tjatade ett år på att jag skulle bli förtroendevald. Hon såg nog att jag kunde få till en förändring på arbetsplatsen. Till slut ställde jag upp och blev vald. Nu ringer de från andra restauranger när de behöver hjälp. Jag brukar kallas mamma boss bland kollegorna.
Om Erica Edberg
Och nu senast var du till och med inblandad i avtalsrörelsen?
– När jag blev förtroendevald var ett av mina mål att vara med i avtalsrörelsen. Så blev jag nominerad att vara med, det var en lycka. Sedan gjorde pandemin att det drog ut mycket på tiden och mycket blev digitalt. Men det har varit så roligt.
– Jag hade fem punkter som jag inte ville ge med mig på, där schemaläggning var den viktigaste. Man måste kunna planera sitt liv. Mina barn måste också kunna få idrotta och ha aktiviteter som jag kan följa med dem på. Och alla behöver en stadig inkomst så man kan sköta sin ekonomi.
Var det lärorikt?
– Lite har det lett till att jag inser att allt inte kan vara precis som man vill. Vi kommer från så olika arbetsplatser, med olika kollektivavtal och regler. Alla arbetsplatser har inte samma problem.
– Jag fick hela tiden påminna mig om att se helheten, att jag inte bara kan se till snabbmatskedjorna. Man fick en annan förståelse. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt.
