Många gillar extrapengarna. En del skulle vilja avskaffa traditionen. Men alla har en åsikt – från branschanställda som kockarna Frida och Kim till historiker och gäster.
Ett välkommet tillskott i plånboken eller ett argument för arbetsgivare som vill hålla lönerna nere?
Frågan om dricks delar branschens anställda.
Det visar sig både när Hotellrevyn tar ett snack med kockarna Frida Tånghag och Kim Brodén och i vår enkät.
Dricksens historia är lång, sedvänjan att lämna dricks går att spåra åtminstone tillbaka till 1400-1500-talet, säger Richard Tellström, måltidshistoriker.
– Ordet dricks kommer av dryckespenning. Den var den slant man gav en serverande servitris på den tiden när serveringspersonal inte hade någon lön alls.
Dricks ≠ serveringsavgift
Foto: Thomas Szendrö
En del blandar ihop begreppen.
I början av 1990-talet avskaffades serveringsavgiften. Den var en obligatorisk avgift på notan för att täcka de låga lönerna hos serveringspersonalen.
I samband med avskaffandet höjdes lönerna.
Men dricksen bestod. Den fanns före serveringsavgiften, samtidigt som serveringsavgiften, och existerar även nu – efter serveringsavgiften.
I dagens Sverige är dricks ett frivilligt belopp som gästen ger när man anser sig ha fått god service.
– Jag har vänner som jobbade på restauranger ute på Djurgården förr. Jag vet ju att de kunde dra in ohyggligt med dricks, tack vare alla turister, amerikanska och andra, säger Richard Tellström.
Skattar man för dricksen tycker jag att det är okej.
Richard Tellström
Han förstår att många vill behålla drickskulturen. Och personligen har han inget emot den.
– Skattar man för dricksen tycker jag att det är okej. Gör man inte det tycker jag inte att drickssystemet är okej. Svarta pengar är alltid dåligt i ett samhälle, det kommer inget gott av det.
Populära pengar
I en enkät som Hotellrevyn gjort bland HRF:s medlemmar framgår att en majoritet av de drygt 100 svarande anser att dricks hör hemma i branschen.
Av dem får 42 procent dricks i jobbet. Bland serveringspersonal är siffran högre, 74 procent.
Protester från gäster
Samtidigt har dricksen alltmer kommit att ifrågasättas.
Inte minst det senaste året.
Gäster protesterar mot att de tycker det förväntas av dem att de ska lämna dricks, och anställda anser att dricks används som ett argument för att inte höja lönerna.
Röststarka krönikörer och debattörer har förklarat varför dricks inte hör hemma i Sverige.
Andrev Walden skrev i höstas en krönika i Dagens Nyheter om att han är så konflikträdd att servitrisen skulle behöva knivhugga mig vid bordet för att riskera ett påslag under 10 procent.
Han förklarar varför han ogillar systemet:
Om du behöver anställa människor för att forsla näringsämnen från köket till borden så får du väl också ge dem en lön de kan leva på? Eller är de frilansare? Ett eget skrå som rör sig mellan restaurangborden i hopp om att bli anlitade av gästerna?
“Många tror dricks är likvärdigt med lön”
Kocken Frida Tånghag i Göteborg hör till dem som anser att dricksen är ett gissel.
Hon har jobbat i restaurangbranschen i 17 år, och har haft jobb både med och utan dricks.
Just nu jobbar hon som frukostkock på Upper House på Gothia Towers.
– Jag tror att dricksen är en betydande del av inkomsten för många. Det är synd, för många tror att det är likvärdigt med lön. Särskilt sedan man började få det redovisat på lönespecen.
Det är viktigt, anser Frida, att man börjar se dricksen för vad den faktiskt är – en otrygg inkomst.
Det är först när man blir sjuk eller föräldraledig som man inser att dricksen inte var lön.
Frida Tånghag
– Den är inte SGI-grundande. Det är först när man blir sjuk eller föräldraledig som man inser att dricksen inte var lön. Man förlorar tjugo procent av inkomsten OCH dricksen. Det blir kännbart, säger Frida Tånghag.
Men många anser att dricksen hör hemma i branschen.
I Hotellrevyns undersökning tycker drygt 55 procent av de svarande att dricksen har sin givna plats, medan 30 procent inte anser det.
Kim tror dricks får folk att stanna
Kim Brodén är också kock i Göteborg. Hon har jobbat i åtta år.
Hon får dricks i jobbet och är nöjd med det, men säger att det aldrig är något hon räknar med.
– På ett sätt hade det varit bättre att få pengarna som lön i stället. Då hade man ju vetat vad man får.
I synnerhet nu, när Kim är sjukskriven med en skada i handleden, blir det tydligt att dricksen inte räknas som lön.
En vanlig månad får hon in mellan 4 000 och 6 000 kronor i dricks. Det är bra, men inte tillnärmelsevis så mycket som man kan få på vissa andra ställen.
Min brorsa jobbade på Hard Rock. Han kunde dra in 10 000 i veckan.
Kim Brodén
– Jag tror nog att det finns folk som jobbar kvar tack vare dricksen. Min brorsa jobbade på Hard Rock. Han kunde dra in 10 000 i veckan, speciellt om det var mycket norrmän. Det gjorde att han stannade. Men nu har han slutat.
Fördelningen är viktig
Olika arbetsplatser har olika sätt att fördela dricksen, berättar Kim.
– På de ställen där jag har jobbat har det varit självklart att köket och servisen delar på dricksen, men hur man gör, det kan se olika ut. Där jag jobbar nu har vi att de som bara preppar inte får någon dricks. Det är de som jobbar service som får det, och då delar vi fifty-fifty servisen och köket.
Folk som inte jobbar i branschen förstår inte hur stor del av inkomsten dricksen utgör.
Frida Tånghag
Frida Tånghag håller med om att det är viktigt att man delar.
– Jag tycker det är självklart att man delar mellan kök och servis. Även diskare, de gör ett jättejobb.
Hon anser att dricksen kan vara dålig på flera sätt, utöver att den inte ligger till grund för sjuklön eller föräldrapenning. Den används också som argument för arbetsgivare att hålla lönerna nere.
– Då kan vi som kollektiv inte jobba upp lönerna. Folk som inte jobbar i branschen förstår inte hur stor del av inkomsten dricksen utgör. De har ingen aning om hur låg lönen är.
Frida skulle hellre ha ett högre ob än dricks.
Och framför allt, säger hon, måste de anställda bli bättre på att kräva övertidsersättning.
– Det är så många som bara ställer upp, men gör man det utöver schemalagd tid ska man ha sin övertid.