»Då vet man ju vad
man ska göra den kvällen«
Foto: Maria Annas
helgspecial
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

»Då vet man ju vad man ska göra den kvällen«

Det känns bra att jobba på nyårsafton, då vet man ju vad man ska göra den kvällen! Så säger Peter Jansson, servitör på Ulla Winbladh i Stockholm.

Publicerad 16 december 2009

– För mig är det viktigare att vara ledig på julhelgen, vara med familjen på julafton och gå ut och träffa gamla kompisar på juldagen, säger Peter Jansson.
På Ulla Winbladh kan gästerna fröjdas över hummer­soppa, tournedos rossini och terrine på vit och mörk choklad. Närheten till Skansen och Jan Malmsjös uppläsning av nyårsdikten har gjort värdshuset till ett populärt nyårsfirande i huvudstaden.
– Många kommer tillbaka till tolvslaget och står här utanför och skålar med oss i personalen. Därefter brukar vi bli lediga, men eftersom vi ska jobba på nyårsdagen blir det ändå inte så mycket partajande, säger Peter.
Efter ett 15-timmarspass är kroppen inte ­i form för eget festande.
– Förra året var jag extremt trött i benen, la mig bara ner och somnade direkt och var här igen klockan 10 dagen efter.

Jonna Dohlwitz,
som jobbat de flesta nyårsaftnar i sitt vuxna liv, instämmer.
– Jag vill gärna avdramatisera det, det brukar vara trevligt att jobba på nyårsafton. Och det kan ju hända att man är ledig dagen efter. Då går jag förstås på fest efter jobbet!
Jonna viker servetter inför kvällens batalj. Krögaren Pelle Johansson vet vad han vill med Ulla Winbladh: det ska vara ett folkligt värdshus där alla är välkomna. Man ska kunna slinka in och äta köttbullar och dricka vatten och förvänta sig linneservetter, hembakat bröd och riktigt smör.

Värdshuset är öppet
årets alla dagar utom julafton och juldagen. Någon viskar att Östermalmsfolket strömmar hit igen på annandagen, då har de bråkat färdigt.
En annan berättar om när han fick sitt livs första och enda bonus vid millennieskiftet. Om man jobbade då fick man en resecheck för 2 000 kronor.
– Aldrig har vi i den här branschen varit så mycket värda som då!
Peter Jansson hade inte kommit in i svängen då och lyssnar förstrött. Klockan är bara tio, det är fullt upp innan gästerna börjar anlända vid femsnåret.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här