I slutet av mars går den svenska finalen i Årets unga kock. HRF:aren Pontus Lindgren, kock på Omaka, ligger i hårdträning och hoppas på en plats i världsfinalen i Paris.
Är du tävlingsmänniska?
– Ja, väldigt mycket. Christian Siberg på Omaka har tävlat i Årets kock och det var han som tipsade mig om den här tävlingen. Det var roligt att man hade turen med sig och blev utvald. Jag har också tävlat i kampsport, brasiliansk jiu-jitsu. Jag gillar framför allt att tävla mot mig själv.
Vad från din arbetsvardag har du särskild nytta av när du tävlar?
– Man plockar alltid med sig något från olika arbetsplatser, men jag tror aldrig jag lärt mig så mycket som på Omaka – och det säger jag inte bara för att jag jobbar där. Dels finess, dels har jag fått en bättre smakpalett. Det ska vara tryck i smaken. Står det chili ska det smaka chili, men inte nödvändigtvis starkt.
Hur tränar du?
– Någon av mina chefer beställer en råvarukorg och så lagar jag tre rätter på tid. Christian är med varje gång och vi är brutalt ärliga. Han pratar om smak, utseende och teknik. Själv reflekterar jag över sådant som om jag börjar slappna av för mycket när jag ligger bra till med tiden. Jag vill ju inte behöva stressa när jag ska lägga upp maten.
Om tävlingen
Vad är roligast med att tävla?
– Det låter klyschigt, men jag vill visa mig själv och mina syskon att inget är omöjligt. Min ena lillebror är sju år och vill bli kock. Sedan är det klart att man kan mycket mer än vad man kan visa på tre timmar.
Nervös?
– Nej, inte nu. Det är som när jag tävlar i kampsport. Jag blir aldrig nervös förrän jag ska upp på mattan eller kliver in i köket. Men jag vet ju att han jag ska tävla mot också tränar. Det blir nog en bra duell!
