Det blev HRF:aren Frida Winters som tog hem segern i årets Lily Bollinger, och hon utsågs därmed till Sveriges bästa kvinnliga sommelier.
Berätta, hur var nerverna under tävlingen?
– Över förväntan ändå. Jag hade trott att jag skulle vara mer skakig, inte lika säker på handen. Det var ju mycket känslor inombords, men jag vet inte hur mycket det märktes utåt. Jag har inte tävlat eller stått på en scen förut, så det var helt nytt. Sedan tyckte jag att det var väldigt kul, för det är ju vad jag gör varje dag på jobbet.
Var tävlingen ungefär vad du hade väntat dig?
– Både och. Finalmomenten kan vara så mycket. Jag är väldigt tävlingsinriktad, så jag stod natten innan och tränade på att dekantera och hälla jämnt. Jag hade kartor uppsatta i hela lägenheten, för det är sådant som har varit med i tidigare tävlingar. Inget av det kom med. Men det var kul.
Vilket moment var svårast?
– Att identifiera vinregioner utifrån bilder var det svåraste av allt vi gjorde. Dels gick det väldigt fort och om man inte varit där är det svårt. Man hann inte riktigt tänka efter heller.
Det kändes som att det var väldigt jämnt.
Hur var konkurrensen?
– De var jätteduktiga! Vi sade tidigt att vi inte ville prata så mycket om allt mellan momenten. Men det kändes som att det var väldigt jämnt.
Vet ni hur poängen fördelade sig?
– Inte än. Vi ska få en ordentlig feedback. Jag vill ha de rätta svaren så att man aldrig behöver svara fel igen.
Om tävlingen
Hur firade du segern?
– Jag firade med middag och champagne med goda vänner. Sedan var jag i säng vid halv tio. Jag var helt slut. Det har varit en sådan anspänning i flera veckor. Jag har lite sömn att ta igen.
Sist vi pratade hade du precis sagt upp dig från ditt jobb på Kullaviks vingård. Har du hunnit börja ditt nya jobb?
– Ja, jag har varit på Frantzén i sex veckor nu, jag trivs jättebra. Det har varit en väldigt stöttande miljö inför tävlingen.
Och så pluggar du samtidigt?
– Ja, precis. Jag har ett halvår kvar i skolan, jag läser en diplomautbildning på Restaurangakademien. Det är den högsta sommelierutbildningen som finns i Sverige. Sedan tänkte jag att jag skulle börja läsa lite språk nu också.
Har du fått blodad tand för tävlande?
– Det är ett bra tecken att jag tyckte att det var roligt. Alla har känts stöttande hela vägen. Jag är absolut inte en person som har väldigt gott självförtroende på det sättet. Det gäller att våga utmana sig. Det skulle jag vilja säga till andra också, att pusha sig själva att våga prova.
Fotnot: Övriga finalister var Anette Andersson från Harlequin by Hunger och Törst, Umeå och Cathrine Almqvist från Tocayo, Stockholm.