En ny dom gör det svårare för skyddsombuden att företräda enskilda arbetskamrater. Nu måste lagen förtydligas, menar chefredaktör Jonas Nordling.
Det finns för få skyddsombud i Sverige. Detta håller så gott som alla politiska partier med om. Men om politikerna verkligen menar allvar bör de i så fall läsa en färsk dom från Arbetsdomstolen (AD).
Domen har visserligen redan fått en hel del uppmärksamhet. Men troligen endast bland oss som är djupt intresserade av arbetsrätt. Få utanför vår smala krets har antagligen förstått vad som hände förra veckan.
I korthet gäller saken följande: Ett företag krävde förstadagsintyg av anställda med hög sjukfrånvaro. Skyddsombud på arbetsplatsen bad att få veta vilka medarbetare som skulle beröras. Arbetsgivaren vägrade.
Facket på arbetsplatsen, Handels, vände sig därför till AD.
Förstadagsintyg
Låt oss här stanna upp och påminna om problemet med förstadagsintyg som verktyg. Som Hotellrevyn tidigare berättat är det ett kritiserat system.
Men i vissa fall av återkommande sjukfrånvaro kan dessa intyg kanske vara till nytta, vad vet jag? Skyddsombuden ställde sig säkert samma fråga. Och för att bedöma effekten bad de alltså att få veta vilka medarbetare det handlade om.
Att skyddsombud även behöver information på individnivå borde inte vara ifrågasatt, tänker du kanske? Men då har du missat att det pågår ett sorts kulturkrig inom arbetsmiljöarbetet sedan flera år.
Arbetsmiljöverket backade
Det började med att Arbetsmiljöverket skulle se över föreskrifter hösten 2022. Myndigheten slog då fast att skyddsombud inte kan företräda enskilda individer i sitt uppdrag eftersom det uttryckligen inte stod så i lagen. (Lagen säger dock inte heller att de INTE kan göra det.)
Efter en hård debatt backade verket. Det låg helt inte i deras uppdrag att slå fast något sådant överhuvudtaget.
När AD nu fick ett mål om just skyddsombuds rätt till information om individer gav de sig med andra ord ut på tätt minerad mark. Och som de sprang på.
AD skapar problem
AD gav nämligen arbetsgivaren rätt. Och slog dessutom kategoriskt fast att ”skyddsombudens verksamhet inte innefattar att företräda enskilda arbetstagare och delta i deras ärenden”.
I det konkreta fallet borde skyddsombuden nöjt sig med vetskapen om att arbetsgivaren använde förstadagsintyg. Vilka medarbetare det handlade om är ingen fråga för skyddsombud, enligt AD.
Domen kommer skapa problem.
”Alltså, var drar vi gränsen för när det enbart rör den enskilde”, undrar exempelvis Johan Holm i tidningen Arbetarskydd. Holm är lektor i rättsvetenskap och forskar i arbetsmiljörätt. Och han fortsätter förklara i Arbetsvärlden:
”I första led kommer inte skyddsombud få ut uppgifter. I nästa led kan det bli nya processer om det rör enskilda eller arbetsplatsen i stort. Det finns också risk att skyddsombud inte vågar begära ut sådana uppgifter, för att de inte har stöd för det. Skyddsombudens arbete kan bli svårare.”
Oenig domstol
Det ska förstås sägas att domstolen slog fast att skyddsombud ibland även kan företräda enskilda. Men då bara om någon individ uttryckligen begär det. Det kan låta självklart. Men det är tvärtom en stark begränsning av skyddsombudets möjligheter.
Det borde räcka med att bli vald av sina arbetskamrater för att bära rätten att företräda dem, såväl enskilt som i grupp. Men det tycker alltså inte AD. Domstolens senaste tolkning av lagen kommer därför göra det mycket svårare för landets skyddsombud att bevaka enskilda arbetskamraters arbetsmiljö.
AD:s beslut har som sagt redan fått kritik. Även från domstolen själv. Beslutet togs med minsta marginal. Tre av sju ledamöter höll inte med sina kamrater. Bland de skiljaktiga fanns två ledamöter som är utsedda av facket. Men där fanns även Medlingsinstitutets förre chefsjurist.
Det är ett mycket olyckligt beslut som AD fattat. Men i en rättsstat är det bara att acceptera. Det enda sättet att nu råda bot på effekten är att förtydliga lagen. Riksdagen måste slå fast skyddsombudens oinskränkta rätt att företräda enskilda.
Om Sveriges politiker verkligen vill se fler skyddsombud är detta nödvändigt.
