Förr visste de allt om seriefigurer och modellbyggen. Nu är öl, choklad och whisky måltavlor för nörderiet.
Var är egentligen skillnaden mellan en snobb och en nörd? Se där en fråga för vår tid.
En gång för inte så länge sen var gränsdragningen lätt som en plätt. Nördar, eller töntar eller besatta fans eller vad man nu kallade dem förr, intresserade sig för fulkultur som serietidningar, hårdrock, plastbyggsatser eller till och med tågtidtabeller. Inte bra. Snobbar å andra sidan stajlade med livets goda: gourmetmat, skräddarsydda kläder, kanske en fin konjak efter middagen.
Väl att märka – ingen ville förstås någonsin själv kallas för snobb. Men om ordet byttes ut mot finsmakare? Helt okej. Enkelt och överskådligt, var sak på sin plats.
Men i dag är begreppsförvirringen total, i synnerhet på matområdet.
Det finns ju ölsnobbar i dag, och de är många! Humlehalt och mikrobryggerier kan de allt om, liksom belgiska trappistöl. Otänkbart för bara femton år sen när ordet »ölkonnässör«, om det funnits, skulle ge associationer till den lokala parkbänken.
Att specialisttrenden har gått väl långt i dag insåg jag när jag noterade Dajm i en »begränsad samlarupplaga«.
Jag tror att den stora omvandlingen av våra matbegrepp började just med chokladen. Valrhona, lyxchokladen som tog bra betalt och ståtade med kakaoprocenten på sober förpackning, förändrade allt. Firman grundades redan 1922, men det var för tio-femton år sen som den startade råvarurevolution, blev vardagslyx och en självklar ingrediens inte bara i desserter utan även i mer äventyrliga kockars för- och huvudrätter.
Nu fanns nya spännande regler för kalenderbitarna: bönsorter, serveringstemperatur och procentstyrkans relativa betydelse. Lavinen var i rullning.
Whisky har alltid varit dyr och fin, men ungefär samtidigt med finchokladkulten blev Single malt-whisky hett. Den var ännu dyrare, ännu finare och framförallt fanns det hundratals okända märken, etiketter att samla nästan som ishockeybilder.
Kanske är det skillnaden? Att vara snobb är enkelt – det räcker med att dricka samma finsprit och äta samma lyxmat som alltid. Nörderi är mer krävande: man måste läsa på. Vinintresserade har alltid varit nördar i hjärtat.
För det är ju roligt att lära sig saker, särskilt om onyttigheter. Så den där samlardajmen var bara början, vänta bara. Årgångstuggummi och ännu värre hägrar.
En vacker dag lanseras en begränsad lyxupplaga av en gamla schlagersingeln med exklusiv ny text – och då sjunger vi alla om »Fyra Grand Cru-Bugg och en Single Malt Cola«. Sanna mina ord.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.