Jag har vigt hela mitt yrkesliv åt att alla barn ska älska att laga mat. Men godis är fortfarande billigare än äpplen.
Mina tonårsflickor kommer hem efter skolan. De sparkar av sina grådaskiga gympaskor och tumlar in i köket. Där dammsuger de skåpen efter saker att äta. Blandar till en smulpaj och äter degen ogräddad. Brer tjocka lager hallonsylt på skorpor. Knaprar i sig chokladen jag skulle baka praliner på och knäcker vartenda ägg för att baka maränger. Sen hänger dom i klasar för att kolla Lillabloggens senaste inlägg.
De har läst allt om alla dieter stjärnorna utsätter sina kroppar för. Eftersom de tror att de inte borde äta så mycket slarvar de med skolmaten, de äter inte bröd, inte potatis och de dricker ingen mjölk. Späker sig så länge de kan. När hungern sen ramlar över dem har de ingen som helst urskiljning längre. Vad som helst, bara det går fort. Att det dessutom inte finns några ungdomsgårdar utan att det bästa stället att hänga på är McDonalds gör ju inte saken bättre precis.
Mat är identitet, och vilken 14-åring vill vara en rågmacka när man kan vara en milkshake?
När barnen fortfarande var små läste jag en artikel om ungdomars relation till matlagning. En 19-årig tjej svarade på frågan om hon lagade mat. »Att både laga maten OCH äta det är värsta projektet ju!« Jag bestämde där och då att mina barn skulle älska att laga mat. Jag har vigt hela mitt yrkesliv åt att alla barn ska älska att laga mat. Jag kan knappt tänka mig något viktigare än att barn tycker att matlagning är roligt och givande.
Egentligen vet de vad de ska äta. Och visst har mina barn lagat mat. De kan slänga ihop en köttfärssås och ser skillnad på lax och gös. De beställer sesampanerad fisk och färska vårrullar till middag och har full koll när det passar med koriander eller basilika. Men vad hjälper det att hälsorönen haglat och att jag försöker handla hem bra mat?
Barn och unga påverkas av allt annat än sin mamma och Livsmedelsverket. Butiken närmast skolan bullar upp energidryck vid kassorna. Godis är fortfarande billigare än äpplen. Tv-reklam handlar uteslutande om choklad, halvfabrikat och alkohol.
I säkert 50 år har vi pratat om att vi äter allt sämre och ändå är det bara konsumenterna som ska ta ansvar. Vi sänker fartbegränsningar på vägarna, vi beskattar cigaretter, sätter upp staket och varningsskyltar. Vi säkrar tillvaron på alla sätt för att ingen ska komma till skada. Men när det kommer till skolmaten tillåter vi att kycklingen kommer från Thailand, har genmanipulerats och är uppskuren i slamsor.
Flickorna hungrar efter sötsaker, själv hungrar jag efter samhällsansvar. Det verkar dröja, tills dess fyller jag skafferiet med nötter och hoppas på det bästa.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.