Ingen handling, inga intriger. Bara måltid efter dregelframkallande måltid. Vad kan slå en härlig matfilm?
Alla har vi våra svaga punkter – allt motstånd förgäves, vi bara smälter. Detta gäller inte minst på bio. I mitt fall har jag fler svagheter än vad som egentligen är försvarbart. En film kan vara usel skamfläck – men förekommer det en glad hund i den, så betraktar jag den ändå som okej. Om hunden dör heroiskt gråter jag som en spruta. Om den gör konster skrattar jag, och bara akuta skamkänslor får mig att inte klappa händerna.
Ytterligare en svag punkt: mat på film. Denna blotta i min rustning var jag inte ens medveten om, men så såg jag en fransk film, »Bon appétit«. Se där en titel som är rakt på sak: pang på rödbetan bokstavligt talat. Rödbetor har en biroll i en av filmens dregelframkallande måltider. Dock inte den allra första, som är en äggröra med karljohanssvamp och körvel. Mmm, körvel
Men var var jag? Just ja. Bon appétit är historien om Hortense, som blir privat kock åt franske presidenten. Punkt slut. Det är allt som händer. Ingen intrig utöver detta.
Men vem bryr sig när det bjuds tillfälle att se förstklassiga råvaror hanteras så mästerligt?
När kameran girigt slickar i sig saltinbakad oxfilé, konstfulla skogsbärspajer och nötkött Coutancie, vad nu det är? Filmen får mig till och med att ompröva min inställning till tryffel, en delikatess jag alltid betraktat som suspekt.
Hortense, kocken, säger sig vara underkvalificerad – hon lagar enkel kost. Okej. Detta är »enkel kost« med vad som kallas verkshöjd. Lite som när Zlatan bara joxar med trasan.
Men återigen: nästan inget händer. Bara nya hungerframkallande rätter. Filmens största konflikt rör färskost med mandelsmak. Ska den betraktas som dessert? En fråga som upprör fransmän.
Det inte är första gången jag låtit mig förföras av matprakt. »Julie & Julia« med Meryl Streep, vad hade den utöver Meryls roliga röst och fantastiska matbilder? Vissa avsnitt av »Downton Abbey« räddas enbart av någon häpnadsväckande bricka från mrs Patmore.
Till och med när film är riktigt bra kan maten ta över. Vad handlade Ang Lees »Mat dryck man kvinna« om egentligen? Minns inte. Maten, konstverk av glasnudlar och grönsaker, glömmer jag aldrig.
Ärligt talat, det enda den filmen saknade var en glad hund.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.