Johan Östman hör till branschens mer välavlönade. Men han tycker att pottsystemet är orättvist och att de som är trogna arbetsplatsen bör belönas.
Johan Östman trivs med arbetet som kock på Restaurang Mälarterassen, ett Sodexoföretag i Stockholm. Han lagar både personalluncher och mat till konferenser och fester.
Under de elva år han arbetat här har lönen varit rätt bra. Vid ett tillfälle begärde han mer eftersom han hade halkat efter övriga kockar inom företaget. Då fick han 700 kronor påökt.
Kock är ett bristyrke, där de som byter jobb ofta har möjlighet att begära högre lön, säger Johan.
– Löneutvecklingen hade nog varit bättre om jag bytt jobb vartenda år. Men det väger också tungt att ha bra arbetsuppgifter, tider och villkor.
Han klarar sig bra på sin lön, i alla fall när räntorna är låga.
– Min fru är barnskötare och jobbar inom Kommunals avtalsområde. Det är tur för oss att jag tjänar så pass bra. Men det är klart att man anpassar sig efter det man har.
Fakta: Johan Östman
Andra hantverksyrken som kräver utbildning, till exempel snickare, ger högre lön, påpekar Johan. Men jämfört med andra yrkesgrupper inom HRF:s avtalsområde har kockar bra betalt.
Lönen har stigit rejält sedan han började hos Sodexo 1998. Då tjänade han strax över minimilön, trots utbildning och yrkeserfarenhet. Efter några år fick han mer ansvar och kunde kräva högre lön.
I samband med att lönepotten ska fördelas hålls lönesamtal. Johan menar att samtalen gynnar honom som dels kan tala för sig, dels har ett jobb där han snabbt får ett kvitto på att det han gör fungerar.
– På ett personligt plan känns det bra att få en bra lön, men samtidigt vet jag att det är många som jobbar lika mycket och har hög kompetens som får sämre lön.
Han tycker också att kriterierna som man bedöms enligt är luddiga och att det är fel att summan som man ska dela på är densamma oavsett hur många som har varit »duktiga«.
– Ju fler som är »bra«, desto mindre pengar får man. Jag skulle vilja att det kom in mer friska pengar.