Lena och Alexandra Olsson är mor och dotter. Men inne på jobbet i Arlandas lounger är de chef och anställd. Så här får de alla relationerna att funka!
Gästerna till American Express lounge Centurion tas emot av Alexandra Olsson, som checkar in dem och visar dem till bordet.
Vägg i vägg ligger loungen Platinum. Där gör hennes mamma Lena Olsson samma sak.
De står varandra nära privat, men på jobbet i Arlandas lounger gäller andra spelregler.
– Det är strictly professional. I den här miljön är Alexandra inte min dotter. Jag är hennes chef och hon har ingen räkmacka. Utanför dörrarna, då är hon min dotter. Det kan låta kallt men det går inte på annat sätt. Annars kan det bli den där avundsjukan som kan uppstå när någon känner någon och får en förmån, säger Lena.
Alexandra håller med om saken.
– Men jag kan känna att jag får mer förväntningar på mig. Hon driver mig att kunna mer. Jag vet vad hon förväntar sig av mig och kan tänka ”hur skulle Lena vilja ha det?”
Alexandra är alltiallo, Lena är chef för loungerna men även närvarande i servicen.
Jag försöker hålla
Lena Olsson
mig borta så att du kan
utvecklas på egen hand.
Ja, men du ser och hör
Alexandra Olsson
allt, som alla chefer.
– Alexandra har en egen identitet, hon ska kunna lägga bort att jag är mamma. Jag försöker hålla mig borta så att du kan utvecklas på egen hand, säger Lena.
– Ja, men du ser och hör allt, som alla chefer, säger Alexandra.
Redan som tvååring fick Alexandra följa med Lena till restaurangjobbet, och lärde sig ropa ”mat i luckan!” År 2002 var de med i ett reportage i Hotellrevyn om när Alexandra var på nattis när Lena jobbade kväll, då som lärare på Sandvikens restaurangskola.
omslaget till Hotellrevyn 4 2002.
Lena kunde jobba samtidigt som hon visste att Alexandra hade det bra.
– Jag har alltid varit lite mammagris så det var tråkigt att du jobbade, men det var roligt att vara där, säger Alexandra.
Själv har hon inte den möjligheten för sin egen sexårige son.
– Det bästa hade varit om han kunde fått nattis de kvällar jag inte är hemma förrän 22. Nu får jag förlita mig på andra. En granne, min särbo, och så mamma när hon är ledig.
När Lena jobbade på Sky city fick den nioåriga Alexandra följa med till Arlanda.
– Hon hade med en kompis, de fick lite uppdrag, körde bort till terminal två med sparkcykel och lärde sig hitta på flygplatsen.
Det är inte första gången som mor och dotter arbetar ihop. Under gymnasiet jobbade Alexandra extra på Lenas arbetsplats Elite Hotell.
Senare tog Lena in Alexandra när hon drog i gång en servicebutik på Gävle station.
– Jag behövde någon jag kunde lita på, som jag visste skulle vara trevlig med gästerna, berättar Lena.
Släktkärt i privata sektorn
Det är vanligare med släktband på privatägda arbetsplatser än inom offentliga. Andelen släktingar är högre där det arbetar många svenskfödda än där det är fler utrikesfödda.
Vanligaste släktbanden på jobbet:
- Syskon.
- Partner.
- Förälder och barn.
- Kusiner.
- Föräldrars syskon.
- Far- och morföräldrar.
Strax innan pandemin blev de åter kollegor, när Alexandra kom in som extra på Arlanda.
Gästservice är det Alexandra helst av allt vill jobba med, men hon har också pluggat till fordonstekniker.
– Jag har hjälpt min kille med motorrenovering och det är kanske något jag kommer jobba med längre fram, om jag känner mig klar med servicebiten.
Hur det innerst inne känns för övriga att ha chefens dotter som arbetskamrat är kanske inte så lätt att veta. Men kocken Trevor Cunningham tycker att det är helt okej med Lena och Alexandra.
Han minns när han själv anställde sin lillebror på en finare restaurang där han var chef.
– Jag pushade honom för hårt och det skar sig mellan oss. Nu är det okej men det är en av de saker som jag ångrar i livet, säger han.
Alexandra väljer ofta att ställa frågor till någon av de andra cheferna eller kollegorna.
Vinfrågor tar hon till exempel med en av delägarna, som är sommelier.
– Det är bättre att ha en bra dialog med kollegorna, för det är ju dem jag arbetar med mest.
I början märkte Lena att en del medarbetare som hade en synpunkt som rörde Alexandra gärna tog upp det med en annan chef först.
Jag vill bli lika bra som
Alexandra Olsson
dig någon gång, men du
har ju många års träning.
– De som inte känner mig kanske var osäkra på hur jag skulle reagera, men de som känner mig vet att jag inte reagerar konstigt, säger Lena.
Men Alexandra får höra en hel del om sin mamma.
– Jag hör alla säga bara gott om dig här på Arlanda. Jag vill bli lika bra som dig någon gång, men du har ju många års träning. Dit vill jag också komma, säger Alexandra.
– Det gör du, svarar Lena.