På anrika Elite stadshotellet i Luleå jobbar Maria Suneman. Det har hon gjort i över 30 år. – Det är en fantastiskt rolig bransch att jobba i!
Sommaren 1988 började Maria Suneman som semestervikarie i stadshotellets reception. Då ägdes det av Curt Bergfors, mannen som 20 år tidigare startade Max hamburgerrestauranger.
Maria förfördes av miljön och valde bort en trygg tillsvidareanställning.
– Jag kände bara att: Åh, här vill jag jobba!
Vikariatet förlängdes och ledde till sist till fast jobb.
Maria är inte den enda på hotellet som jobbat länge. De flesta som kommer stannar.
– Många chefer har passerat, men inte så många arbetskamrater. Vi är jättemånga som har följts åt hela vägen. Det är den andra familjen, så är det ju. Vi umgås privat också, berättar Maria.
Som nu, när de flesta är korttidspermitterade. De ses varje fredag i hotellets matsal för en gemensam frukost, som den relativt nya hotelldirektören bjuder på. Sedan gör de en gemensam utflykt för att studera turism i närområdet.
De har bland annat besökt Tree Hotel och en älgfarm i Bälinge.
– Vi hade kokkaffe med oss och gjorde upp en eld och hade det fint. Vi tycker så mycket om att umgås, i stället för att alla bara sitter hemma så hittar vi på något.
Maria Suneman
- Ålder: 58 år.
- Gör: Gruppbokare, reception, vaktmästeri.
- Arbetsplats: Elite stadshotellet i Luleå.
- År i yrket: 31.
- Bäst med jobbet: Pulsen skulle jag säga. Det händer som alltid något. Och att få ge riktigt bra service. Människor som åker härifrån ska känna att de haft det riktigt bra.
Sedan hon började i slutet av 80-talet har Maria gått från receptionen till gruppbokningen. Det är mindre stress och jobb bara dagtid, vilket hon uppskattar. Men det har inte fyllt en heltidstjänst, så på senare tid har hon jobbat 20 procent i vaktmästeriet.
– Jag hjälper vaktmästaren med allt möjligt och det är så jäkla kul. Jag har längtat till varje fredag som är min fastighetsdag. Jag gör allt från att bättringsmåla i rum till att byta glödlampor. Och rensa! Huset 14 000 kvadrat så vi rensar och rensar. Det är nyttigt när man jobbar på hotell att få fara runt i huset.
Det går inte att ta miste på Marias varma känslor för hotellet. Hon har till och med en minneslåda där hon sparar tidningsartiklar, gamla menyer och annat från hotellets långa historia.
– Jag är lite av en samlare. Nyligen hittade jag en pärm med gamla räkningar från krigsåret 1944. Det är jätteroliga saker att spara. Det är lite sånt som hör till huset.
Några planer på att byta jobb har hon inte. Men hon funderar på när hon kan gå i pension. Helst om fem–sex år.
– Jag har funderat mycket på det. Min mamma gick bort precis när hon gått i pension. Hon hade jobbat hela sitt liv, precis som jag. Jag har inte varit arbetslös en enda dag. Det skulle vara gott att gå lite tidigare, om det går ekonomiskt.