»Jag trivs så bra med gänget«

Det finns saker som var bättre förr. Och en av dem var att jobba som servitör och bartender. Det tycker Stefan Embretsson, som kan blicka tillbaka på nästan 50 år i jobbet.

Året var 1972. Björn Borg blev den yngsta någonsin att spela Davis Cup och det sade klick mellan kungen och Silvia. Det var också året då Stefan Embretsson klev på Stena Line och sitt första jobb inom restaurang – som barnisse. Den nykära kungen skulle dessutom komma att spela viss roll för Stefans snabba exit från rederiet.

Det var inte alls tänkt att Stefan Embretsson skulle ägna sitt yrkesliv åt att servera gäster på restaurang. Han började tidigt jobba på reklambyrå och utbilda sig till fotograf. Men han trivdes inte. Som 18-åring sade han upp sig och tog jobb på Stena Line mellan Göteborg och Fredrikshamn samt Kiel.
– Jag började som barnisse. Det är väl motsvarande runner i dag.

Men karriären på sjön blev inte långvarig. Inför ett kungligt besök skulle restaurangen trimmas till perfektion. De anställda slet.
– Det var en smörgåsnisse som fick stå och putsa glas i 13–14 timmar utan rast. Jag blev så förbannad. Jag sade till min bartender, vi blev osams och jag fick sparken från Stena.

I stället blev det serveringsjobb i ­Göteborgs krogvärld. På 70-talet innebar jobbet hög lön, yrkeskunnande och – mindre trevligt – tydliga hierarkier.
– Att vara kypare var ett riktigt yrke. Där fanns folk som jobbat hela sitt liv. Man gjorde karriär i branschen. Det är synd att det har blivit lite av ett transitjobb, säger Stefan.

Med dricks och ett kollektivavtal som gav serveringspersonalen drygt 13 procent av restaurangens dagsförtjänst utöver lönen kom Stefan upp i högre lön än både industri- och byggnadsarbetare.
– Javisst, vet du. Sedan tyckte arbetsgivarsidan att vi tjänade alldeles för mycket som kypare. De ville att kockarna skulle få högre lön och fick facket att gå med på att ta väck den här procenten. Visst fick kockarna lite mer, men inte som motsvarade det vi blev av med.

Jag är ju egentligen pensionär nu, men jag har valt att stanna för att jag trivs så bra.

Trots, eller kanske tack vare, att branschen förändrats är det fortfarande roligt. Annars skulle Stefan inte ha fortsatt förbi 65.
– Jag är ju egentligen pensionär nu, men jag har valt att stanna för att jag trivs så bra med gänget som jobbar.

Det är med övertygelse Stefan rekommenderar yngre att satsa på besöksnäringen.
– Man kan resa över hela världen. Att vara svensk är pricken över i, det märkte jag när jag jobbade utomlands. Det var ju på 70- och 80-talet. Alla kände till Stenmark, Björn Borg och Abba. Svenskar var kända för att vara ärliga, idoga, arbetsamma. Lite tråkiga kanske.

Det stora sociala nätverket han byggt upp under decennier i restaurangbranschen i Sverige och utomlands, det ser han till att odla.
– Så mycket folk som jag träffade för 30–40 år sedan som jag fortfarande umgås med – det hade aldrig hänt om jag inte jobbade på krogen. Det är en speciell stämning , en viss jargong. Skulle jag komma in på ett kontor skulle de antagligen inte tycka att jag var klok.