Arbetsgivarna skulle vinna på att ta hand om sin erfarna personal bättre, säger hovmästaren Cecilia Marton.
Hon älskar sitt sociala yrke, att hålla många bollar i luften och att lösa bordsplaceringar. Men för en förälder är hovmästarjobbet inte idealiskt.
– Det här är inte en bransch för föräldrar, och absolut inte för ensamstående föräldrar. Det har varit sura miner och skitsnack. Det finns ingen förståelse eftersom den är så bemanningsberoende. Man kan inte sälja lika mycket på tre anställda som man gör på sex, säger Cecilia Marton.
Redan som gravid kände hon oro.
– Jag är fortfarande rädd att ses som ett problem för att jag är mamma. Det är hemskt.
Hon har blivit diskriminerad i både lön och antal arbetstimmar och vet andra föräldrar som också blivit det. Det är inte ovanligt att chefer kritiserar föräldrar öppet.
– Tyvärr är det lätt att man bara accepterar läget som det är.
För att slippa sura miner på jobbet har Cecilia valt att inte vabba alls. När sonen varit sjuk har hennes pensionerade mamma fått rycka in.
– Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne. Samtidigt får jag dåligt samvete. Det är ju min uppgift att ta hand om mitt barn, inte hennes.
Arbetstiderna, lönen och attityden är bara några av sakerna hon tycker att branschen måste förändra för att behålla sin erfarna personal. Det skulle även arbetsgivarna vinna på.
– Gästen känner sig tryggare med äldre personal. Du får tidseffektivisering, kunskap och lugn med erfarenheten.
Det är viktigt att fråga personalen vad som passar dem.
För några år sedan blev hon hovmästare för att säkra dagpassen. Snart ska hon bli skiftansvarig på sin nya arbetsplats Tvåkanten i Göteborg.
– Då kommer jag förhoppningsvis kunna lägga ett bättre schema. Det är viktigt att fråga personalen vad som passar dem. Föräldrar bör ha första tjing på luncherna. Det behövs en blandad kompott av personal för att täcka alla luckor. Dessutom trivs jag bäst där det är olika åldrar.