Plötslig sjukdom i familjen gjorde att Britt-Marie Carlsson i praktiken blev ensamstående. Nu har hon landat en ny tjänst på sitt gamla jobb – på dagtid!
Hotellreceptionisten Britt-Marie Carlssons tre barn tycker inte om när hon jobbar kväll eller helg.
Inte sedan hennes sambo fick hjärnblödning för drygt ett år sedan. Sedan dess står hon ensam med allt. Och barnens separationsångest har ökat.
– Min fyraåriga dotter är rädd att jag ska försvinna.
Utöver oron försöker Britt-Marie jonglera heltidsjobbet med förskolans tider, barnens fotbolls- och innebandyträningar, mat-, tvätt- och sovtider. Kollegorna har frågat om hon inte borde vara sjukskriven.
– Jag mår bättre av att jobba. Man har inte samma måsten på jobbet. Där är jag bara. Och man träffar många glada människor. Det är det jag gillar. Att ge service, säger Britt-Marie.
Det här året har varit extremt tufft.
Cheferna plockade bort två kvällspass och en söndag i månaden. Det uppskattar Britt-Marie, men det räcker inte. Hon måste ändå ordna barnvakt flera gånger i veckan och be andra föräldrar att skjutsa till träningar. Det är svårt för henne. Hon och sambon som alltid klarat sig själva.
– Det här året har varit extremt tufft. Jag klarar inte mitt livspussel själv längre.

Trots vädjan om ändrat schema sa cheferna nej, med argumentet att det skulle bli orättvist för kollegorna. Men Britt-Marie tror inte att kollegorna skulle känna så, för när hon har behövt hjälp har de ställt upp.
– Min underbara kollega, min bästa vän och gudmor till mina barn. Hon har bytt till sig mina kvällspass så att jag jobbar mer dagar. Det är lite som att hon har gjort chefernas jobb.
Under våren kände Britt-Marie att det inte gick längre. Om hon inte kunde få dagtjänst i receptionen måste hon söka nya jobb för att få livet att gå ihop.
Men så en dag berättade direktören att hotellet skulle tillsätta en ny tjänst som bokningskoordinator. På mestadels dagtid!
Britt-Marie sökte och fick jobbet.
– Mitt liv kommer bli mycket enklare! Jag kommer ha en lugnare bas med fasta rutiner och inte behöva pussla med barnpassning på samma sätt längre. Och kanske kan jag få tid till mig själv igen.