Det bildas allt fler fackklubbar i Stockholm. Scandic Continental är en av de nya klubbarna. Stödet från HRF fick dem att organisera sig.

I år har Hotell- och restaurangfackets avdelning Stockholm-Gotland fått tolv nya klubbar. Det är mycket, med tanke på att avdelningen tidigare hade 33 klubbar och att det totalt finns 87 i landet.

Förtroendevalda HRF:arna Tseegii Byambadorj och Georgios Gkoratsas arbetar som organisatörer två dagar i veckan. Det var de som kontaktade medlemmarna på Scandic Continental.
– Vi ringde alla i förväg och berättade att vi ville ordna ett möte för att prata om att kanske bilda klubb. Det blev bra samtal, säger Tseegii Byambadorj.

Helen Meurk var då ensam facklig på arbetsplatsen.
– Vi var två platsombud i början, men sedan slutade min kollega. Det blev för mycket för en person att försöka få i gång facket, säger Helen Meurk.

Lokalen som arbetsgivaren bokat var för liten, så vi fick byta. Tseegii Byambadorj

Organisatörerna tyckte att det verkade finnas intresse för en klubb. Men helt säkra var de inte, säger Tseegii Byambadorj.
– Vi visste inte om det kanske bara skulle bli vi två och Helen på mötet. Men det kom 23 personer. Lokalen som arbetsgivaren bokat var för liten, så vi fick byta.

På det första mötet brukar de berätta om vilka fackliga uppdrag som finns.
– Många vet inte vad det innebär att ha förtroendevalda och klubb, att man till exempel kan förhandla lokalt med arbetsgivaren, säger Georgios Gkoratsas.
De förklarar varför det är viktigt att organisera sig.
– Medlemmarna känner arbetsplatsen bättre än vad vi och ombudsmännen gör. De vet vilka behoven är, säger Tseegii.

Medlemmarna på Continental bestämde att de ville bilda klubb. Adriana Ovalle Esquivel valdes till ordförande. Hittills har hon haft två möten med hotellets vd.
– Vi kommer att träffas en gång i månaden. Han var väldigt intresserad, vi pratade om arbetsmiljö och om att kanske försöka få sfi-utbildning till hotellet.
Arbetsmiljö är klubbens viktigaste fråga.
– Det gäller speciellt house-keeping och frukosten. Ergonomin måste vara bra och personalen ska inte känna sig stressad på grund av bemanningen, säger Adriana Ovalle Esquivel.

Diana Rodriguez Navarro är försäkringsinformatör. Hon har varit på sin första medlemsutbildning.
– Det är verkligen viktigt att ha information när man ska lösa problem. Jag  ska gå fler kurser. Då kan jag prata mer med våra medlemmar och sprida informationen.

Helen Meurk har varit HRF-medlem i 27 år, det här är första gången hon jobbar på ett ställe med fackklubb. Men de anställda skulle nog ha bildat klubb ändå till sist, tror hon.
– Men det gick snabbare och lättare så här. Det känns som att vi kommer att bli en stark klubb.

På bilden från vänster: Adriana Ovalle Esquivel, Diana Rodriguez Navarro, Helen Meurk, de två organisatörerna Tseegii Byambadorj och Georgios Gkoratsas, Kerry Nwokolo.

Avdelning Stockholm-Gotland har aldrig förut haft en sådan medvind i organiseringen, berättar HRF-ombuds­man Annika de Klonia.

Målet för 2019 var att bilda klubbar eller utse platsombud och skyddsombud på åtta arbetsplatser. Redan i maj hade det bildats tolv nya klubbar och utsetts flera platsombud, skyddsombud och försäkringsinformatörer.

Arbetet har gjorts av fyra organisatörer, som först ringt alla medlemmar på arbetsplatsen för att höra om det finns intresse av att organisera sig.
– Har tillräckligt många verkat intresserade har jag tagit kontakt med hotellchefen för att få lokal för möte, säger ­Annika de Klonia.

Hittills har varje sådant möte gett resultat i form av klubb eller förtroendevalda. Klubbstyrelserna får en introduktionsdag så att de vet vad som krävs. Sedan hålls styrelseutbildning, där de lägger upp en plan.
– Det dyker alltid upp »bubblare«, sådant som är på gång hos dem och som de vill jobba med.

Avdelningen har genom åren testat olika sätt att organisera.
– Vi har besökt arbetsplatser utan att ha bokat möten, vi har gått gata upp och gata ner för att värva. Men inget har fungerat lika bra som det här när vi ringer runt till alla medlemmar.

Varför har det varit så svårt ?
– En stor del av förklaringen är den höga personalomsättningen, men också att HRF synts för lite. Det finns arbetsplatser där medlemmar arbetat i många år utan att någon från HRF kontaktat dem.