I dag kom domen i fallet med en kock som avlidit efter att ha satt en köttbit i halsen. Högsta förvaltningsdomstolen ger HRF rätt, och slår fast att det visst var en arbetsskada.
– Jag är jätteglad, inte minst för familjens skull, säger Eva-Lotta Ramberg, förbundsjurist på HRF.
Hon har drivit fallet som tog sin början år 2015, då den tragiska olyckan inträffade. Kocken gick då som lärling på en restaurang i Trollhättan. Under en fikarast satte han en köttbit i halsen och avled, trots att kollegorna försökte hjälpa honom.
Hotell- och restaurangfackets linje har hela tiden varit att olyckan bör klassas som en arbetsskada. Men Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten håller inte med. De menar att ätandet inte ingick i kockens lärlingsutbildning, och att olyckan därför inte kan ses som en arbetsskada. En konsekvens av det blev att Pensionsmyndigheten nekade mannens anhöriga bidrag till begravningen på 19 000 kronor.
Hotell- och restaurangfacket överklagade beslutet, först till Förvaltningsrätten och senare till Kammarrätten.
– Det har inte handlat om pengarna i egentlig bemärkelse. Detta är viktigt för de våra i branschen. Ska man våga äta på jobbet och vad händer om man gör det? Det är viktigt att vi tillvaratar våra medlemmars intresse under den tid de befinner sig på arbetet, vi måste veta att de är försäkrade, säger Eva-Lotta Ramberg.
Men både Förvaltningsrätten och Kammarrätten gick på myndigheternas linje. I december förra året fick facket prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen, något som bara sker i sällsynta fall.
I domen, som kom i dag, ger Högsta förvaltningsdomstolen Hotell- och restaurangfacket rätt. Domstolen slår fast att kocken åt köttbiten vid ett måltidsuppehåll på betald arbetstid, då han inte hade möjlighet att lämna arbetsplatsen. Det låg därför i arbetsgivarens intresse att han åt där. Därför bör det klassas som en arbetsskada, skriver domstolen.
Målet skickas nu tilbaka till Pensionsmyndigheten för vidare handläggning. Eva-Lotta Ramberg antar att det betyder att kockens anhöriga nu får det begravningsbidrag som de har rätt till.
– Det har gått lång tid för dem. Det är skönt att kunna avsluta det här.
Hon är nöjd med att domstolen förstått att man, förutom lagar, även måste förhålla sig till kollektivavtalets regler i fall som dessa.
– Det innebär ju att det inte är helt oviktigt att man arbetar på ett ställe med kollektivavtal.