När Gunnar Vonheim fick jobb på stadshotellet i Sölvesborg var han 17 år. Det var två år kvar på andra världskriget, och lönen var 29 kronor i månaden. I dag för 77 år sedan blev han medlem i HRF.
I dag den 1 oktober är det 77 år sedan du gick med i facket – hur kommer det sig att du stannar kvar trots att du är 94 år och pensionär sedan länge?
– Jag har haft kontakt med branschen och gamla kompisar, och ombudsmännens förening.
Facket verkar ha betytt mycket för dig – berätta på vilket sätt.
– När jag kom till Stadshotellet i Sölvesborg den 16 september 1943 så fick jag veta att här är man med i facket. Sedan den 1 oktober det året har jag varit med. Efter 1945 blev jag invald i avdelningsstyrelsen. Jag var med på fackets kurser, första gången på Grand hotel i Helsingborg 1946.
När du gick med 1943 såg branschen helt annorlunda ut, vilka är de största skillnaderna?
– Vi jobbade 51 timmar i veckan med matuppehåll. Min lön var 29 kronor i månaden plus mat och rum. Det var mindre jäkt på jobbet då och vi hade idrott på arbetstid, som bordtennis och korpfotboll, där cheferna var med.
Vilka tycker du är HRF:s viktigaste frågor i dag?
– Det är att bevara anställningstryggheten och justera lönerna.
Du vill komma i kontakt med andra som varit medlemmar länge – varför då?
– Det vore spännande att få veta om det är någon som har en annan bild av gamla Sveriges hotell- och restauranganställdas förbund. Vi skulle kunna mejla och prata om hur den tiden var. Och ungdomarna kan få veta hur vi kämpade för facket.
Vill du komma i kontakt med Gunnar? Mejla till linda.svensson@hotellrevyn.se
