Bea har tappat sugen. Hon får inte alls samma kick av att lösa knepiga lägen eller göra »omöjliga« gäster nöjda. Det känns som det är samma visa varje dag, samma problem som återkommer eftersom ingen löser dem på riktigt. Hur ska hon få tillbaka motivationen? Våra experter ger råd.
Vi vill alla vara i ett sammanhang
Per Kristensson, professor i psykologi, CTF, Karlstads universitet:
– Det här är ingen jättelätt fråga. Det är komplext och utan enkla svar. Men om man ändå ska nysta i det från något perspektiv, så finns det som på engelska heter self determination theory. Den utgår från behovet av att känna sig kompetent, att kunna bestämma över sig själv och att ingå i en social tillhörighet. De faktorerna går att jobba med.
Hur ser kompetensen ut för Bea, behöver hon exempelvis fortbildning? Hon kan också få ny kompetens genom att arbeta med liknande uppgifter i en annan stad eller på en annan arbetsplats.
– Hur autonomt är arbetet? Känslan av att JAG styr mitt eget jobb är viktig. Där skulle man önska en översyn tillsammans med hennes närmaste chef. Går det att påverka vad tiden ska läggas på, i vilken ordning och så vidare?
– Sedan är det känslan av samvaro, att jag i mitt jobb får hjälpa andra och att andra hjälper mig. I dag kan det vara otroligt snabba interaktioner i serviceyrken. Det är ›Hej och välkommen, här loggar du in‹. Tekniken distanserar ofta.
Så det är drivkrafterna. Vi vill alla vara i ett sammanhang och göra ett jobb, vi är inte jobbskygga. Tar man bort det blir det bara att personen gör jobbet av andra skäl. Kanske för att få lön, eller för att det inte finns något alternativ.
Prata ihop dig med kollegorna!
Andreas »Andy« Törnqvist, förtroendevald avdelning Stockholm-Gotland:
– Till att börja med, det här är en situation som alla känner igen. Samma problem uppstår gång på gång. Och i början känner du dig fantastisk när du kan lösa det. Du får kanske beröm och en klapp på axeln. Sedan uppstår problemet tio gånger till eller 100 gånger till. Då slutar du känna dig kompetent, du kanske inte får någon klapp på axeln och den där känslan försvinner.
– Nu vet jag inte vilka steg som Bea redan har tagit. Kanske har hon tagit upp saken med chefen, utan att få gehör.
Men det här är egentligen inte hennes ansvar utan arbetsgivarens. Vi löser olika situationer för att vi mår bra av det och känner oss kompetenta. Men det innebär också att vi arbetar för två. Dels vårt vanliga jobb, dels att lösa problem. Det ska inte tillhöra vardagen.
– Det är organisering som är lösningen, att använda sig av de demokratiska möjligheter som finns på arbetsplatsen.
Så prata ihop dig med dina kollegor. Ni kan starta lite schyst med att gå till chefen och påpeka att situationen behöver lösas. Händer det inget så starta fackklubb och kontakta facket om ni behöver hjälp. Det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön, det är inte vi som ska lösa det.
Bea kan behöva något mer
Alva Appelgren, forskare, föreläsare och författare till ”Motiverad: feedback, mindset och viljan att utvecklas”:
– Jag tänker så här: Ibland har vi dåliga dagar, vi är trötta och saknar resurser för att vara motiverade. Men om Bea känner så här över en längre tid, eller om det är chefen som märker av förändringen, då ska man försöka se vad som ligger bakom. Är arbetsuppgifterna för lätta? I början kanske det var kul att lösa olika knepiga lägen. Nu kan Bea behöva lite variation.Ibland tappar vi bort själva syftet med arbetet. Det är viktigt att påminna sig, vad är drivkraften? Jo, det är jättekul när gästerna är nöjda och jag har löst deras problem. Om man får en sådan lyckad dag så kan det spilla över på nästa dag. Det kan också handla om sammanhållningen. Det kanske inte är samma gäng längre, det är ingen som bryr sig.
– Vi säger att jobbet var roligt i början, Bea fick den där kicken enbart av att göra gäster jättenöjda. Men den som jobbat en tid kan behöva mer, få höra något från chef och kollegor att de märker hur mycket man försöker.
– Beas chef kan göra en insats genom att ge varierande arbetsuppgifter, ge förslag som förbättrar stämningen och uppmärksamma Beas arbete. Bea har också ett ansvar och ska tänka efter: Behöver jag variera mig? Kan jag ändra på något? Det är lätt att fastna lite i känslan av att sakna motivation.
