Morris jobbarkompisar gnäller och klagar på småsaker hela tiden. Det känns som att allt de säger har en lite bitter eftersmak. Själv är han ganska nöjd med jobbet i servisen, men han känner att han dras med i gnället. Han vill ju vara en i gänget. Vad ska han göra? Experterna ger råd.
Bra att Morris ser mönstret!
Christina Stielli, organisationsutvecklare:
– Morris är väldigt klok som ser att det här påverkar honom. När man gnäller vill man inte ha förbättring. Det är inte konstruktivt. Den som klagar vill ha en lösning. Så heja Morris som reflekterar över det här!
Sedan vet Morris säkert att man inte kan ändra på andra människor. Kollegorna gnäller antagligen för att de är missnöjda. Kanske har de jobbat för länge på samma ställe och borde söka sig vidare. Det är rätt vanligt. Kanske är man inte där man vill i livet, eller tycker chefen är lat, eller något. Ofta är det inte det man gnäller på som är problemet.
– Jag tycker att Morris ska gå till sin chef och säga att de har en arbetsmiljö som påverkar honom negativt så att han inte kan göra sitt jobb så bra som han vill. Det ligger i chefens intresse att man har en bra arbetsmiljö.
Sedan kan Morris prata med sina kollegor och säga ›Jag tycker det är jobbigt att vi gnäller‹. Det är bra att prata om ›vi‹, för man vill inte upplevas som pretentiös.
– Det är stor risk att Morris får svaret ›Vadå, får man inte ha högt i tak här eller?‹ Men det kan ändå ge en insikt. Kollegorna kanske har hamnat i en dålig spiral där de inte kommer ur beteendet. Jag brukar föreslå gnällfria zoner. Det kanske kan vara något?
Hitta kollegorna som inte gnäller
Sheragim Madani, huvudskyddsombud:
– Om det är en väldigt negativ stämning kan man må dåligt även om man egentligen trivs med jobbet och chefen är bra. Ofta är det en person som är drivande.
– Som jag ser det har Morris olika alternativ. Det första är att identifiera den som är den drivande kraften i gänget där de negativa känslorna skapas. Om han skapar ett nära och starkt band till den personen genom att lyfta personens intressen och styrkor och hittar gemensamma intressen kan Morris försöka ändra personens negativa attityd till en positiv. Det är en lång väg, men kanske det mest givande alternativet.
– Ett annat sätt är att ta hjälp av chefen och förklara att man vill stärka gruppen som kanske känner vissa motgångar. Man kan sätta någon plan tillsammans med chefen med aktiviteter på och efter jobb. Med chefen med på båten blir det enklare. En smart chef bör se fördelarna även från sitt håll, med ökad motivation och kanske mindre frånvaro.
– Ett tredje alternativ är att identifiera rollerna i gruppen och se vilka som kanske inte håller med om allt det negativa men inte är starka nog att göra en förändring själva. Om Morris vinner deras förtroende kan de skapa en ny, positiv grupp som blir större än den negativa klungan.
Det är svårt att komma åt skitsnack
Thomas Lundqvist, ledarskapsförfattare:
– Det är ett jätteproblem med skitsnack. Om man säger ifrån kan den som snackar skit bemöta det med ›Vadå, har vi inte högt i tak här?‹ Det är svårt att komma åt.
Det är säkert fler som känner som Morris, men som inte vågar säga ifrån.
– Det är bra att Morris har kommit till insikt om att det inte är en bra situation. Min rekommendation till Morris är, tyvärr, att han går undan. Idén om att man vill vara kompis med dem som är negativa är väldigt oklok. Vare sig man vill eller inte dras man in i det.
– Jag jämställer skitsnack med verbala kräkningar. Om det hade varit riktig magsjuka hade man sagt till den som kräks att gå hem för att inte smitta kollegor eller gäster.
– Mitt råd är helt enkelt att inte hänga med det gänget. Att vara tyst när andra snackar skit är inte heller okej. Om han upplever att det är skitsnack – tala om för de andra att han inte orkar lyssna på det.«