Underbemanning är ett ständigt problem i branschen. Men så behöver det inte vara! På Ritazza kan de anställda be om förstärkning när hungriga resenärer återigen strömmar till.
Att ständigt gå kort är ett känt problem för hotell- och restauranganställda. Efter pandemin vittnar dessutom många arbetsgivare om personalbrist, samtidigt som gästerna kommer tillbaka.
På Stockholms central syns det att tågresandet har kommit i gång igen. Det är gott om gäster på företaget SSP:s serveringsställen. Inne på Ritazza är baristan Natalie Klasson lycklig över att det finns mycket att göra.
Men förra söndagen var det väl mycket gäster i förhållande till hur många som jobbade.
– Då sade jag till min arbetsledare att »du måste sätta in fler nästa söndag«. Och då gjorde hon det. Den söndagen fick vi in mer pengar och hann med jobbet bättre. Vi kunde plocka undan disk, det ska ju vara trevligt för gästerna också.
Många är tillgängliga och längtar efter att börja jobba.Natalie Klasson
Sedan restriktionerna lättade har fler anställts på Ritazza. Men det tog ett tag att växla upp när försäljningen kom i gång.
– Allra först var det lite jobbigt, man kunde behöva stå själv fyra–fem timmar, säger Natalie.
Till skillnad från en del andra arbetsplatser inom branschen har de haft lätt att få tag på bra personal.
– Många är tillgängliga och längtar efter att börja jobba.
Natalie säger att hon förstår att det ibland kunde bli lite eftersläp i bemanningen när företaget inväntade besked om restriktionerna.
Men det var jobbigt under permitteringarna. På jobbet var det växelvis för lite och för mycket att göra. Öppettiderna drogs ner när färre reste, men ibland kunde det komma oväntade toppar.
– Här på Ritazza skulle man då förutom kunderna hinna ta hand om disk, hämta varm mat och städa extra noga.
Tiden då hon var permitterad var heller inte så rolig.
– Man hade hur mycket ledig tid som helst, men var fast hemma på grund av restriktionerna. Jag bara längtade efter att få jobba mer!
På tidigare arbetsplatser har Natalie sett följderna av underbemanning.
– På en restaurang var vi så underbemannade att man fick lämna kvar disk till folk som kom på morgonen.
Vi drev på för att det skulle pratas basbemanning, inte timmar.Kajsa Bysell
Det har funnits problem även inom SSP, säger Natalies kollega Kajsa Bysell. Men då har fack och arbetsgivare gemensamt arbetat för att få till både en bättre bemanning och tryggare anställningar.
– För sex år sedan satte vi oss ner tillsammans. Vi drev på för att det skulle pratas basbemanning, inte timmar. Eftersom vi är en stor arbetsplats med elva enheter gick det att få ihop tjänster genom att folk jobbar på flera ställen.
Det är ofta de som jobbar som kan komma med lösningar, när arbetsgivaren inte är på golvet säger Kajsa.
– Det bästa är att försöka ha samtal utan att det blir fientligt och betona att man gör det för att kunna leverera.
Tre tips från Kajsa och Natalie
- Säg till när ni inte hinner med.
- Betona att för lite personal även drabbar gästerna.
- Undvik konfrontation och jobba lösningsinriktat – ni säger till för att kunna leverera.
Kajsa Bysell är även ordförande för avdelningsstyrelsen i HRF avdelning Stockholm-Gotland.
Hon vet att underbemanning förekommer på många företag och har även sett det på flera av enheterna inom SSP av och till under pandemin.
– I förlängningen finns risk att underbemanning leder till ohälsa och frustration i arbetsgruppen, med interna konflikter. »Varför gjorde inte du det där, varför springer du inte lika fort som jag?«
Hon uppmanar alla att skriva tillbudsrapporter om något händer och att kontakta skyddsombud om det finns.
Problemet är att underbemanning lätt blir det normala.
– Man ställer upp för kompisen bredvid eller den som kommer efter. Det leder till ökad stress. Vi i branschen är kända för att gilla organiserat kaos, vi vill ju ha många gäster, men då ska det vara rätt förutsättningar.
En känsla av att man hela tiden behöver springa lite fortare.Daniel Jernström
Daniel Jernström, ombudsman på HRF avdelning Stockholm-Gotland, säger att många medlemmar hör av sig och berättar att de inte hinner med jobbet. Ofta handlar det om för många rum i housekeeping.
– Det finns en känsla av att man hela tiden behöver springa lite fortare, städa lite fler rum, hitta genvägar för att klara av sitt arbete, säger
Daniel Jernström.
Det är en svår fråga att få bukt med.
– Inte alla som är underbemannade vill ta tag i det. Kanske är de oroliga för hur de ska bli behandlade efteråt, särskilt de som är här på arbetstillstånd.
Han brukar säga till dem som hör av sig att de ska sluta att rädda situationen, och att man ska kunna jobba i normalt tempo.
Ombudsmannen: Tänk så här!
- Släpp kraven på att allt ska vara perfekt om ni är underbemannade.
- Tillåt varandra att ta pauser även när det är mycket att göra.
- Kom ihåg att det alltid är arbetsgivaren som ytterst ansvarar för att det är tillräckligt bemannat och att arbetsmiljölagen följs.
– Man behöver jobba med sig själv när man gillar service, för att klara av att släppa på kraven. Den stora faran är annars att man hela tiden visar att det går att sköta jobbet trots underbemanning. På sikt kommer det att göra det ohållbart att jobba i vår bransch.
Det behövs ett kollektivt agerande, en kulturförändring, anser han.
– Gästerna kanske får vänta längre på service, du hinner kanske inte städa hela baren. Ska man kunna jobba ett helt arbetsliv håller det inte att springa hela tiden.
Men det är i grunden en fråga för arbetsgivaren, säger han.
– Arbetsgivaren behöver ta ställning till vilken service det ska vara. Är ambitionen att höja nivån behövs det också mer personal.