Praktiska och bärbara, fullständigt överflödiga i vardagen men desto mer lockande på ett snurrställ på Arlanda.
Jag packar till solsemester. En stressig syssla på många sätt, men förstås mest en glädje – allt är förväntan. Badlakan, solskydd, några tjocka böcker.
Samt magnetiska spelkort. Jag älskar mina magnetiska spelkort. Nu vet jag ju inte hur andra ser på kortspel under varma medelhavskvällar, men för mig är det ett måste. Och med kortspel menar jag Canasta. Ett modespel från sent 1940-tal som hålls vid liv av en handfull gamla tanter. Och av mig. Det är tokspännande och förtjänar en renässans, pröva!
Men tillbaka till ämnet, det vill säga de magnetiska korten. De är geniala. I åratal stod jag och mina medspelare ut med att de mest intrikata partier – Canasta spelas med två lekar och ofta ligger 60 – 70 kort på bordet samtidigt – slutade i kaos vid minsta vindpust.
Mycket frustrerande, i synnerhet om man höll på att vinna. Vid ett tillfälle flög hjärter sex in på en granntomt och vi var tvungna att begå hemfridsbrott för att kunna avsluta omgången. Men detta är nu ett minne blott. För på nätet hittade jag magnetiska kort med tillhörande, lika magnetisk spelplan. Svindyrt att frakta från USA men värt vartenda öre. Korten ligger som klistrade även under tropiska stormar.
Detta är bara ett exempel på en produktkategori som ingen pratar om, men som för mig är en del av semesterns magi: reseprylarna. Ni vet, praktiska och bärbara, fullständigt överflödiga i vardagen men desto mer lockande om man ser dem på ett snurrställ på Arlanda.
Naturligtvis behöver jag ytterligare en uppblåsbar minikudde! Och en midjepåse till passet! Även om jag lämnar passet på hotellrummet. Man vet aldrig.
De kan tyckas vara utslag av dagens överflödssamhälle, alla dessa rese-Monopol och strömomvandlare och hopfällbara ministrykjärn. Men så är alls inte fallet.
Tydligen var det 1800-talets superresenärer, de brittiska viktorianerna, som var de första prylgalningarna. Industrialismen var i full sving, medelklasshemmen svämmade över av nyttokrafs och prydnader. När man hade ALLT, då köpte man en upplaga till – i reseversion. Det särskilda fjärilsförstoringsglaset kompletterades med ett mindre rese-fjärilsförstoringsglas. Ett måste i varje bättre hem!
Jag är ingen imperialist, men om jag numera stöter på en bild på den magsura gamla drottning Victoria så skänker jag henne ändå en varm tanke.
Kolonierna – ingen bra idé. Men tack för resespelkorten!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.