Krönika
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Läraren försökte byta åt sig mina semlor

Hannu Lampinen är 20 år. Efter tre års kortspelande på samhällprogrammet går han nu storköksutbildning på Utbildning Nord i Ävertorneå.

Publicerad 14 mars 2005

När jag klättrade upp från källaren ombytt hoppades jag på att få stå i stora köket, the big time, och laga huvuddelen av portioner för vår skolas hungriga lunchgäster. Hittills har jag stått och filat på specialkost (sånt som vid misslyckande går att slänga) i
nästan en månad.
»Du får stå i stora köket nu men du måste göra semlor« upplyste en av mina lärare.
Jag trodde vår finska tantduo Pirjo och Purjo fixat semlorna dagen innan men tydligen hade dom blivit på tok för små.

De små skulle också ut, jag skulle fylla dom med. Men någon var tvungen att göra större semlor och under uppsikt gjorde jag degen. Alla tre lärarna roterade som hökar, nöp och drog och smakade. Till slut fick jag ihop mina plåtar för en sista jäsning och sedan gräddning.
Nu återstod det tråkiga, göra något med Pirjo och Purjos semlor i köttbullsstorlek. Till min stora glädje fick jag hjälp av tjejen i klassen och jag omvandlade snabbt en av bänkarna till ett löpande band, en riktig semmelfabrik.
Tjejen hoppades på att det skulle bli semlor över så hon kunde ta hem ett par. Semlor var hennes favoritbakelser och dom hon köpt dagen innan på mataffären hade varit torra.

Ungefär samtidigt som vi fått riktig fart på vårt löpande band pep kombiugnen till och mitt eget försök var färdigt. När jag gick fram och drog ut plåten så såg jag till min glädje att det inte bara var de mest väldoftande semlorna den dagen utan även de största. Vi snackar Titanic, gott folk. Lärarna tittade på avstånd och log. Dom tyckte väl det var okej att överkompensera andra satsen när gårdagens blev så små.

Jag bar stolt fram plåtarna till vår semmelfabrik. Man såg tjejens stora, gröna ögon skina upp när hon såg mina gigantiska bullar redo att fyllas. Jag gröpte snabbt ut två stycken, fyllde dom med vår sats mandelmassa, spritsade grädde, slängde på hattarna och for över dom med florsocker. Jag ställde upp dom på ett plåtfat och fick till mig tjejens uppmärksamhet med en diskret harkling. »Här, ta dom här två« sa jag och blinkade. Hon fattade vinkeln och smög iväg mina två, stora, härliga semlor.
När jag bar in första brickan av mina King Kong-semlor stod en av de andra lärarna på skolan med ett fat av de små som han ringt och reserverat. Han kunde inte släppa ögonen från mina Jurassic Park-bullar och fick knappt ut ett »ska vi byta?«. Jag kände mig som Rocco Siffredi i ett omklädningsrum på något mellanstadium.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Fråga om jobbet
Experterna svarar på läsarfrågor om allt från schemaläggning till personalmat

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här