Jag skriver detta från andra sidan. Andra sidan jordklotet. Från Indonesien, ett land där ordet jämlikhet inte verkar finnas.
På flygplatsen i Amsterdam spolade toaletten automatiskt. Två sensorer i väggen registrerade att jag rest mig. Sedan berättade högtalarna att hela flygplatsen är rökfri, utom på restauranger och barer. Reser jag framåt eller bakåt? Till frukost fick jag en kinesisk lyckokaka. Ett litet papper var inbakat »I dag kan ingenting stoppa dig«, fick jag veta på fyra språk.
I Indonesien är det regntid och vinter. Bara kring 30 grader varmt och fuktigt. Inne i de stora lyxhotellen blänker marmorgolven och luftkonditioneringen arbetar ljudlöst. Det är här jag träffar de nya fackföreningarna. Diktaturen brakade ihop för några år sedan och nu har folk rätt att säga och skriva vad de vill och även att bilda föreningar.
Där facket finns är 90?95 procent av de anställda medlemmar. De är stolta över sitt fack och sina kollektivavtal. Men nere i garaget sitter några män och väntar. De är daglönare, »extra vid behov« skulle vi säga. Men de kan inte vänta hemma vid telefonen för de har ingen telefon. I stället åker de till hotellet varje dag och hoppas på att det ska finnas något att göra för dem.
»Nej, daglönarna är inte med i fackföreningen, vi kan bara ta in dem som är anställda« berättar en klubbordförande. »Men vi försöker hjälpa dem ändå.«
De som har ett jobb i ett någorlunda stort företag har en viss trygghet. Men de flesta av Indonesiens befolkning har inte det. De arbetar som försäljare i de många gatuköken, som chaufförer utan anställningstrygghet eller daglönare i hotellen eller i de många fabriker som syr våra kläder och tillverkar skor. Plantagearbetare är en jättestor grupp och för dem finns ännu inga fria fackföreningar.
Jag pratar med fackets sekreterare på ett hotell. Hon har tre små barn hemma.
Hur klarar du det här när du jobbar heltid?
»Å, det måste gå, vi har två tjänare hemma.«
Vem passar barnen och städar hemma hos tjänarna?
Det är en konstig fråga i det här landet.
På de internationella tv-kanalerna går världens mäktiga män fram och tillbaka och försöker förklara varför det har låtit sig luras. Däremellan berättar reportrarna om olika företagsskandaler. Kan Indonesiens fattiga majoritet lockas av detta ekonomiska system? Tjugofyra partier ställer upp i valet i april. Men det finns inga arbetare i parlamentet och inget parti som på allvar tar sig an de fattigas sak.
»Vi behöver ett genuint arbetarparti, ett som inte är korrumperat«, säger fackets folk.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
