Om ni ändå pratar om sådant som irriterar er på fikarasten – varför inte bilda fackklubb? Det är ju på den egna arbetsplatsen man ofta vill åstadkomma förändring.
Det finns en låt som Nationalteaterns Ulf Dageby skrev 1974. Den handlar om Hanna från Arlöv. Det är krut i henne.
Hon var kommunisten som tröttnade på den 40-gradiga värmen i tvätteriet och genom en vild strejk fixade fläktar.
Verklighetens Hanna var sosse, strejkade inte vilt men sade ifrån. Inga fläktar blev det heller. Men det fanns en kampvilja. Hade de bildat fackklubb på tvätteriet hade de kunnat göra något tillsammans. Fler röster hörs mer än en ensam Hanna.
Jag har varit på arbetsplatser med och utan klubb. Gissa var det funkade bäst? Var man hade skönast arbetsklimat och smidigast kommunikation med ledningen?
Just nu ägnar Hotellrevyn klubbarbetet lite extra uppmärksamhet. Kanske har du något som irriterar dig på jobbet? Om ni är fler som är frustrerade är det ett utmärkt tillfälle att starta HRF-klubb. Hur det går till kan du läsa här.
Funkar schemaläggningen? Semestern? Det är sådant som fackklubben kan ta upp.
Anders Kjellberg är nog den forskare i Sverige som vet mest om facklig organisering. Hans uppfattning är att det lokala fackliga arbetet är oerhört viktigt. Och det är ju på arbetsplatsen man ofta vill åstadkomma förändring.
Finns det tillräckligt många t-shirtar, eller måste ni ta hem och tvätta efter varje pass? Funkar schemaläggningen? Semestern? Det är sådant som fackklubben kan ta upp. Om ni ändå pratar om sådant på fikarasten – varför inte bilda fackklubb? Bara gör’t.
